Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Gammalt och nytt inom literaturen - 2. August-Strindberg. En studie af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deremot är förhållandet mellan Olof och Christina ej
rätt klart, eller också erkänner jag mig gerna ej förstå, hvad
förf. dermed velat säga. Hans ombytliga, för att ej säga
nyckfulla sätt emot henne förefaller stundom alldeles
obegriplig, om man ock här och der tycker sig ana, att förf.
hos Olof velat lägga en slags fruktan, att kärleken skulle
göra honom oduglig till sitt kall.
Hvilken af de båda versionerna är den bästa, är en
fråga, som är svår att afgöra. Hvad som emellertid, för
att nu upptaga en ofvan gjord antydan, gör den senare
mera svår att sätta sig in i, notabene för en, som ej
känner båda, är, att Gerdt i den senare omarbetningen
fullkomligt trädt i skuggan. Så t. ex. har hela den stora
scenen i l:sta akten mellan Gerdt och Olof sammansmält tilL
summa två sidor, hvaremot en del deraf här är förlagd till
4:de aktens slutscen. För öfrigt uppträder Gerdt blott i
3:dje akten, och i slutakten förekommer han icke alls. Hvad
förf. velat säga genom denna figur, är förlagdt till
efterspelet, en anordning, som ej är fördelaktig för sjelfva den
dramatiska spänningen i stycket.
I allmänhet synes det hafva varit förf:s plan att vinna
större koncentration. Så har hela den förträffligt anordnade
scenen, der Olof försvarar skökan mot pöbeln, slutande med
de skarpa, men strängt rättvisa orden: “Gå! och synda icke
härefter, men visa dig icke för presterna, ty de skola kasta
dig för qvinnoma“, lemnat plats för en helt enkel tirad, der
Olof förklarar, att om han komme i den situationen, så
skulle han göra så och så.
Femte akten erbjuder de största olikheterna. Det ser
nästan ut der, som om förf. i viss mån dömde sin hjelte på
annat sätt. Ty i prosaupplagan var det knapt fråga om
annat än att Olof “drefs af andan“ och från Gerdts dom:
“Affalling“ finnes der ingen appell. Det har här kommit ett
tvifvel in om, hvilken ande, som har rätt. Lars säger: “Är
du viss, att. du icke gått längre, än anden bjöd?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
