Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Skall man skratta eller gråta? Några reflexioner med anledning af ”komedien” Bertha Malm. Af J. Rev...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
slagne skurken gripes. Sista akten upptages af detta
rasande vilddjurs förbannelser öfver sitt öde, då han får veta
att lagens arm skall hinna honom och att han ej har långt
qvar att lefva. Innan ridån går ned, höra vi huru pöbeln
utanför fängelset jublar öfver den förestående afrättningen.
“Bertha Malm“ tillhör i sjelfva verket samma genre. Med
undantag af det från Ibsen lånade sättet att sluta stycket,
är det hela ingenting annat än en moralpredikan. Om
Dramatiska teaterns resursser varit lika stora som den nämda
engelska scenens, så skulle åskådarne af “Bertha Malm“
utan tvifvel kommit att glädja sig åt ett välsorteradt
modemagasin för amerikanska varor; det svaga marknadsskränet
skulle blifvit utbytt mot ett bedöfvande larm, blandadt med
storartade positivkonserter o. s. v. Det hade då onekligen
varit en viss verklighet med i spelet.
“Det är så tidens sed, att födas i Mariefred“, sjunger
Bellmari. För tillfället duger det icke, om man vill salig
varda, att försöka sig med något annat än förment
“realistiska“ alster. Novelldiktningen och dramat gä i den största
endrägt hand i hand.
Vår nuvarande förnämsta verklighetsdikterska skref
nyligen en berättelse af det innehållet att “ Gusten fick icke
pastoratet/“ Än sedan? — tillåta vi oss fråga. Låt vara att
Gusten icke fick pastoratet, hvem borde det egentligen
intressera mer än Gusten? Sådant har väl händt tusen gånger
och händer alltjemt, eftersom pastoratkandidaterna äro flere
än pastoraten. Vi medgifva alltså oändligt gerna, att i den
berättelsen fins verklighet och att det var synd om både
Gusten och hans slägtingar, att han icke fick sin brödbit,
men hvad vi omöjligt kunna medgifva, det är att “Bertha
Malm“ skulle vara ett stycke ur lifvet. Vi begära under
sådana förutsättningar mera utvecklad karaktersteckning
samt mera verlds- och menniskokännedom — icke blott
kännedom om sceniska effekter — för att nu alldeles icke tala
om poetisk lyftning.
Innehållet i pjesen ega vi väl rättighet att förutsätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
