Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Skall man skratta eller gråta? Några reflexioner med anledning af ”komedien” Bertha Malm. Af J. Rev...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S \ ^
/
113 ;
såsom allmänt bekant, och kunna derför inskränka oss till
några enkla spörsmål:
Är det förenligt med kunskap om, huru det tillgår här
i lifvet, att en städerska i en bank blir för detta uppdrag
så väl honorerad, att hon insätter i banken sina af
städningen uppkomna sparpengar, med den framgång, att hon
inom en kortare tid får ett kapital, hvars förökande ligger
banken särskildt om hjertat? Är detf förenligt med sundt
förnuft, att banken åi städerskan dessutom öppnar ett
kreditiv, hvarigenom hon upphör att vara städerska och i
stället kan “öppna affär?“
Men äfven om vi ville förutsätta möjligheten af sådana
orimligheter, hur är det tänkbart att denna sjufaldt
märkvärdiga städerska skulle vara så outgrundligt enfaldig, att
hon hölle till godo med odågan Rolf och läte honom under ett
par års tid föra henne bakom ljuset på det allra gröfsta
sätt? Vi vilja icke förneka, att någonting sådant kan passera
mellan man och qvinna, men förutsättningarna äro då
andra än här, ty förhållandet är här icke motiveradt: man får
om Rolf egentligen ingenting veta, icke ens den förfärliga
hemligheten med hans föregående giftermål ställes i en
något så när intressant dager. Vi göra bekantskap med hans
hustru och finna henne så genomledsam, att vi- skulle blifvit
frestade att göra på samma sätt som Rolf. Men nog är
det fult att göra så, invänder förf. i sin oändliga naivitet.
Ja, det är det visst, det är mycket fult till och med, det är
“löslig moral“, som fru Sara vid flera tillfällen så riktigt
uttrycker sig — men det kan nu dock icke hjelpas att inom
skönliteraturen äro alla- sätt bra utom det tråkiga.
vVidare spörja vi i alla helgons namn; hvarför få vi
veta allt om städerskan, men ingenting om pigan, den
vältaliga pigan? Hon håller sitt tal och så försvinner hon.
”Du profefc och Leviatan,
Kanske fogel, kanske satan” —
hvart tog du vägen? Du har begått någon missgerning, för
hvilken du blifvit dömd och nödsakad att emigrera, men
hvad har du gjort?
Ur dagens krönika. III. 1. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
