Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Medaljonger och statyetter. Två samtida, af A. F. Åkerberg - 1. Louis Blanc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vets alla förhållanden. Den förra riktningen representerades
af Luthers och Galvins reformationer, den senare af
ana-baptisterna m. il. sekter. Författaren visar, huru Galvins
lära om en del menniskors förutbestämmelse till evig
salighet och andras till evig fördömelse i grunden upphäfde
tanken om mensklighetens enhet och med nödvändighet ledde
till uppfattandet af äfven de yttre motsatserna inom
sam-hällslifvet såsom anordningar af ett gudomligt godtycke,
hvilka menniskan måste underkasta sig, hvarför denna lära
i grunden är aristokratisk. Den calvinska reformationens
misslyckande i Frankrike berodde derför icke uteslutande
på de yttre maktmedel, öfver hvilka katolicismen kunde
förfoga, utan äfven på en demokratisk instinkt hos det
franska folket, som kände sig frånstött af dessa hårda läror.
Men den intellektuella verksamhet, som framkallats af
reformationen och de meningsstrider, den föranledde, alstrade
en mängd nya idéer, hvilka gjorde sig gällande hos ett‘stort
antal författare i de följande århundradena. Denna andliga
rörelse, öfverflyttad från det rent religiösa området till
moralfilosofiens och samhällslärans och på mångfaldigt sätt
befruktande skönliteraturen, kulminerade i Frankrike i
upplys-ningstidehvarfvet i förra århundradet. Inom denna rörelse
framträdde samma motsats som i reformationstidens
religiösa rörelse mellan en individualistisk riktning, som
tenderade till forskningens och tankens frihet så väl som til
politisk frihet, och en social, som ville en frihet, förenad
med jemnlikhet och broderskap. Den förras representant
var Voltaire, den. senares Rousseau. Här framstälde Louis
Blanc den åsigt om dessa båda store mäns betydelse, som
han förut uttalat i den ofvan omnämda artikeln i
National. Louis Blanc betonar starkt, att frihetssträfvandet, för
att vara sant och verkligt fruktbärande, måste vara förenadt
med medvetandet af mensklighetens gemensamma
ansvarighet; att då de bildade och egendomsbesittande klasserna i
ett land blott sträfva att införa fria politiska institutioner
men försumma att verka för den stora massans höjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
