Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Medaljonger och statyetter. Två samtida, af A. F. Åkerberg - 1. Louis Blanc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att undanröja hindren derför, så kommer eländet inom
de lägre samhällslagren alltid i sista hand att göra
frihets-sträfvandena illusoriska. Den, som sjelf sträfvar till frihet,
måste derför, om han y et hvad frihet är, på samma gångr
’ sträfva för folkets, för mensklighetens sak, se en broder i
den okunnige och råe, så väl som i den vise och bildade;
ty alla menniskors öden hänga genom ett inre, oslitligt band
tillsammans, den enskilde, måste stå och falla med slägtet.
Denna tanke anknöt han vid evangeliets lära om alla
men-niskor såsom barn af samme fader och vid Pauli lära om
menskligheten såsom en “andlig lekamen“, i hvilken alla
lemmarne lida när en lider. Denna tanke var den röda
tråd, som genomgick hela Louis Blancs verksamhet såsom
talare och författare, hans historia om franska revolutionen
så väl som hans bok om “arbetets organisation“. Med
hänsyn till de stora partierna undér den stora revolutionen,
girondisterna eller bourgeoisierepublikanerna (Voltaires
lärjungar) å ena sidan, jakobinerna eller de egentlige
demokraterna (Rousseaus lärjungar) å den andra, voro Blancs
sympatier afgjordt på det senares sida med hänsyn till
principerna, så mycket han än ogillade det under intrycket af
den främmande invasionen och det inhemska förräderiet
uppkomna jakobinska skräckväldet.
Då två band af detta märkliga arbete utkommit,
in-trädde förhallanden, som föranledde Blanc att för en tid
nedlägga pennan såsom historieskrifvare, för att såsom folkledare
sjelf taga verksam del i stora historiska tilldragelser. Det
växande missnöjet med det herskande systemet tog gestalt i en
omfattande agitation för rösträttens utvidgande. Vid ett möte
i Dijon uppträdde Louis Blanc för första gången såsom
politisk talare. I gripande, profetiska ord antydde han för de
maktegande, hvad som skulle komma, om de framhärdade
i sitt motstånd mot folkets berättigade kraf. Det
godtyckliga och författningsvidriga förbudet å regeringens sida mot
hållandet af en “reformbankett“, vid hvilken en
meningsyttring skulle afgifvas i rösträttsfrågan, bragte jäsningen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
