Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Medaljonger och statyetter. Två samtida, af A. F. Åkerberg - 1. Louis Blanc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjlig. Sina egna idéer ville han på öfvertygelsens väg
göra till folkets flertals; till dess detta skett, måste han och
de med honom lika tänkande tåligt vänta. Men till en
sådan resignation kunde flertalet af hans anhängare icke
besluta sig. De upproriska demonstrationerna gjordes i hans
idéers namn och i början under yrkande på att han skulle
sättas i spetsen för styrelsen; icke underligt då, om man
under en så upprörd tid sköt skulden för dem på honom.
Så skedde ock med attentatet den 15 Maj. Förbittringen
mot honom var inom bourgeoisien så stor, att han, då han
på aftonen samma dag skulle bevista ett sammanträde af
nationalförsamlingen, blef vid ingången till parlamentshuset
öfverfallen af några personer, som ville mörda honom, och
räddades blott genom några af sina kollegers mellankomst.
I enlighet med hela sin karakter mindre tänkande på sig
sjelf än på andra, besteg han — nyss undsluppen
mördar-nes händer, med sönderrifna kläder och blodigt ansigte —
talarstolen för att vitua till förmån för sin vän Barbés, som
skulle ställas under åtal för delaktighet i dagens tilldragelser.
Louis Blanc blef sjelf anklagad för att vara den egentlige
upphofsmannen till desamma. Församlingen vägrade för
denna gång sitt bifall till åtalet mot honom.
Det inbördes kriget, som Blanc förgäfves velat hindra,
kom omsider. Det fruktansvärda Juniupproret, framkalladt
af de öfverspända men grymt svikna förhoppningar, som
Februarirevolutionen och republikens proklamerande
framkallat hos Paris’ arbetarebefolkning, och detta upprors
blodigt stränga undertryckande inledde en långvarig
reaktions-period i Frankrike och Europa. Förbittringen mot Louis
Blanc blef nu större än någonsin. Detta uppror hade sin
rot i socialistiska åsigter hos arbetarne. Louis Blanc var
socialismens erkände målsman i Frankrike; alltså: Louis
Blanc var upphofsman till juniupproret. Huru mycket man
än må ha att anmärka mot riktigheten af denna slutsats
— i partihatets ögon var den ovedersäglig. Då man dock
icke kunde direkt inveckla honom i junidagarnes tilldragelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
