Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gammalt och nytt inom literaturen - I brytningstiden, af Fritz Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållanden och alla menniskor för honom i ett och samma
plan, hvilket icke är något annat än senare hälften af det.
nittonde århundradet.
Men icke är väl detta det väsentliga i ett
författareskap sådant som Strindbergs? Det är också helt enkelt
ingenting annat än en ny sida af författarens trängtan till
att göra opposition. Äfven här reagerar han mot en
öfver-drift i den närmast föregående tiden. Hade man
nämligen under denna med sitt vanliga förbiseende af det rent
personligas betydelse, i historien och den historiska dikten
så väl som öfver allt annorstädes först och främst lagt an
på att framhålla de rent yttre sidorna af tilldragelserna,
så uppställer Strindberg nu häremot i första rummet
personligheten, den fria, sjelfständiga personligheten såsom
den der främst förtjenar att höras och beaktas.
Personligheten i och för sig kommer att för honom gälla mera
än de förändringar slägtet genom en social utveckling genom
tidernas lopp underkastas. Denna sträfvan att gifva uttryck
åt det rent personliga sammanhänger också hos Strindberg
med en subjektivism, som ofta till och med kan synas
drif-ven till rent sjelfviskhet.
Samma år som August Strindberg på hösten utgaf sin
roman “Röda Rummet“, hvilken i trots af vissa
omotsäg-liga brister dock säkert en gång skall erkännas hafva *
gjort epok i vår literära utveckling, utkom till julen första
samlingen af A. U. Rååths dikter. Inom tidningspressen
hade man den gången märkvärdigt lätt att förbise den mer
än lofvande nybörjarens framträdande, men hos den stora
allmänheten trängde dessa dikter desto fortare igenom, lästes
och voro snart nära utsålda i bokhandeln. Två år senare
följde från samma hand en ny diktsamling, och denna kunde
man ej förbigå med samma stumma vältalighet, i all
synnerhet som författaren, om vi icke missminna oss, redan då
hugnats med ett årsanslag af svenska akademien.
Utan att söka göra så mycket buller af sig som
Strindberg, bryter Rååth dock helt visst i sitt författareskap fullt ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
