Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gammalt och nytt inom literaturen - I brytningstiden, af Fritz Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket som den sist nämde med den gamla slentrianen.
Och om än icke en så vidt famnande natur som Strindberg,
är Bååth dock fullt ut lika originel som denne i sin
uppfattning af naturen och ser framför allt på tingen med en
sympati, som måste vinna erkännande hos alla, hvilka icke
ovilkorligen vilja hafva naturen vanstäld och snörpt för att
kunna finna henne njutbar. Med Snoilsky eger Bååth
der-till det företrädet gemensamt att hafva en öppen blick för
tidens stora rörelser och — horribelt opatriotiskt! — våga
rikta denna blick ut öfver det egna fosterlandets trånga
gränser för att egna uppmärksamhet äfven åt hvad som
tilldrager sig der utanför.
Detta var naturligtvis i visst folks ögon lika många
oförlåtliga fel, på hvilka man icke heller dröjde att taga fasta.
Hvad man hos Snoilsky låtit sig angeläget vara att i sitt
•eget intresse förbise eller rent af bortförklara, det kunde
man ändtligen få tillfälle att här desto mera exemplariskt
«
afstraffa; och det var hvad den officiella kritiken äfven
genast skyndade sig att göra. Man läste dessa djerfva dikter
“med en känsla af oro och missmod“, och satte sig sedan
ned att skrifva vemodsfulla profetior om en allmän
upplös-ningstid, i hvilken vi nu skulle lefva, och hvari man
förmodligen sörjde utslocknandet af den närmast föregående
tidens sol, profetior, hvilkas snara fullbordan vi i så fall
endast af hela vårt hjerta kunde önska.
Att alldeles frånkänna Bååths diktning alla förtjenster
lät sig nu, förargligt nog, icke göra, men nog ansträngde
man sig i det längsta för att reducera dem till det minsta
möjliga. Ja, med några högst egendomliga tankevolter fick
man till och med den käcke unge skalden till att blifva
pedantisk (!), men måste för öfrigt nöja sig med att tillönska
honom en snar och grundlig omvändelse till hvad man
behagade kalla “de rätta formerna“ för en poetisk begåfning.
Men all denna klagan har nu ingenting förmått uträtta för
att hejda tiden i dess gång, och alstren af den nya
litera-turen stå lika fullt qvar såsom lika många talande intyg
Ur dagens krönika. III. 2. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
