Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Grefve Arvid Posse och landtmannapartiet. En studie i vår nyaste riksdagshistoria af Fritz Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomförande väl en gång blifvit banad i och med
representationsförändringen.
Enligt all sannolikhet var det öfvertygelsen om att
dessa reformer nu med nödvändighet måste genomföras lika
som ock att det i yrkandet på dem låg ett visst
oemotsägligt berättigande, som först kom grefve Posse att öfvertaga
ledningen af landtmannapartiet. Hade man sagt a, finge
man nu också säga b. Representationsreformen kunde icke
vara sitt eget mål, lika litet som det nya
representationssättet finge betraktas blott såsom ett nytt käril, i hvilket
man allt framgent kunde hålla på med att gjuta det gamla
vinet. Förändringen var icke blott en förändring af
formerna, söm dess tillskyndare inom det tredje ståndet i sin
fromma enfald förestält sig; den var ännu mera, och måste
på grund af sakens egen natur så blifva, utgångspunkten
för en hel genomgripande omdaning af vissa
samhällsförhållanden i deras allmänna utsträckning.
Tydligt var imellertid, att vid första försök till en
sådan omdanings genomförande måste en konflikt uppstå med
de samhällsklasser, hvilka trott sig allt hädanefter skola
komma att sitta såsom beati possidentes. Striden var
oundviklig, och här låter det nog tänka sig, att den högadlige
jordegaren upptog den med lika mycket nöje som
“oför-skräckthet.“ I kampen mot dessa mera rörliga
samhällselement, hvilka hade så föga, eller rättare alls intet,
gemensamt med hans slägt- och ståndstraditioner, måste dessa
traditioner tydligtvis ställa honom på den besutna allmogens sida.
mot den icke besutna byråkratien och de med denna
förbundna stadsmannaintressena. Den gamla Pusa-slägtens anor
peka ju till baka på ett så rent svenskt odalmannaursprung,
att få ätter i vårt land torde kunna uppvisa det renare.
Redan under Stur^rnes tid kämpade också Posse-slägtens
ättlingar i allmogens led, och grefve Arvid Posse är som bekant
icke den förste med detta namn, som i en senare tid blifvit
kallad till första platsen vid konungens rådsbord, när det
der gält att besluta om tidsenliga reformer. Sådana tradi-
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
