Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Grefve Arvid Posse och landtmannapartiet. En studie i vår nyaste riksdagshistoria af Fritz Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tioner i förening med känslan af egen kraft öch förmåga
kunna nog tänkas såsom gifvande upphofvet till en viss
aversion mot hvad man innerst inne kanske ändock icke
betraktade annorlunda än som ett slags “uppkomlingar“.
Tillkom således i denna strid, såsom redan antydts, å
ena sidan ett plus af grämelse öfver gäckade förhoppningar,
så tillkom nog äfven å andra sidan ett kanske lika stort
plus af nöje öfver att veta sig kunna segerrikt göra
motstånd mot anspråk på makten, hvilkas giltighet man för
ingen del var hågad att erkänna.
Sist* antydda omständighet kunde dock naturligtvis
aldrig .komma att utgöra hufvudsaken för en man med grefve
Posses allvarliga karaktär. Reformarbetet var deremot något,
som han icke under några omständigheter ville se
uppskjutet. Han synes också mycket förvånad, när den då varande
regeringen icke genast funnits fårdig att gripa sig an
der-med. Knapt hafva mer än två månader af den första
riksdagen under den nya ordningen hunnit gå till ända, så
klagar han öfver att han “hos regeringen med ledsnad sett
en tendens att i allmänhet lemna initiativet obegagnadt“,
detta initiativ, som regeringen måste behålla oförkränkt i
sin hand, “så vida det konstitutionela samhällsskicket skall
till landets lycka och gagn utvecklas.“ Under
décharge-debatten vid närmast derpå följande årets riksdag
framträder denna otålighet ännu starkare. Då säger grefve Posse
sig icke veta, om han bör högt akta regeringen, eller han
.bör det icke, “om regeringen eger den kraft, som vågar
taga initiativet i sin hand, och den beslutsamhet, utan
hvil-ken hvarje famlande efter tidsenlig utveckling stannar vid
halfmesyrer; om den vill och förmår att med stadig arm
leda det nya statsskicket i de rätta spåren, eller den trory
att sjelfva reformen är målet och att sedan den är
genomförd, kan allt i öfrigt gå sin gamla gång; om den med klok
omtanke vidtagit förberedande åtgärder’ för lösning af de
stora frågor, som stå på dagordningen: ämbetsverkens
omorganisation, den privilegierade jordens aflösning, rättegångs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
