Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gammalt och nytt inom literaturen - 1. Alexander Kjelland. Några anmärkningar med anledning af ”Gift” af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På det hela taget står väl Kielland förresten
engelsmännen närmast, om också en och annan scen, särskildt t.
ex. bröllopet i “Arbeidsfolk“ påminner om Zola. Han
delar också de engelska författarnes både fel och förtjenster.
Liksom de komponerar han väl och förmår städse hålla
intresset spändt genom en välskött intrig, liksom de brister
han ofta i den psykologiska motiveringen. Låt ett antal af
hans personer passera revy för er, och ni skall finna
ojem-förligt många, hvilka i det yttre stå för er lifs lefvande och
klara, men också ojemförligt många, hvilkas själslif borde •
vara bättre genompejladt, hvilkas karaktärer ni önskade
framstälda med en noggrannare psykologisk analys. Tänk
blott på hans qvinnor, med undantag af den svaga
Madeleine och framför allt med undantag af Sara, den förorättade
Sara, hvilkens hela karaktär förhårdnats och förderfvats
genom det våld, som å henne öfvats, Sara, Kiellands djupaste
qvinnofigur, huru litet nyanserade och förklarade äro icke
de andra. Rachel Garmans själshistoria afbrytes af en stör
lakun, just då hon sjelf råkar i en andlig kris, och afslutas
på ett romanäktigt, abrupt vis; Henrietta i “Skeppar Worse“
saknar alla karaktäriserande linier liksom “Arbeidsfolks“
olyckliga hjeltinna, ja Elsa sjelf är väl snarare en slags fint
hållen, försvarligt idealiserad klasstyp än en individuel
men-niska med kött och blod.
Kielland är kanske icke feminin nog till sin natur för
att t. ex. som] Jacobsen, Topsöe eller bröderna Goncourt,
så obehindradt det är en man möjligt, röra sig med
qvin-nohjertats af fina sensationer hemlighetsfullt hopspunna
kän-sloväfnad.
Så mycket bättre förmår han skildra sådana personer,
hvilkas väsenden småningom så att säga satt sig, hvilkas
förenklade känslolif gått upp i vanor eller sysselsättningar.
Jag erinrar blott om konsul Garman och hans broder
legationssekreteraren, haugianerna med madam Torvestad i
spetsen och raskt skisserade bipersoner i allmänhet, om han
också här och der dukar under för den svagheten, att som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
