Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gammalt och nytt inom literaturen - 1. Alexander Kjelland. Några anmärkningar med anledning af ”Gift” af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i “Arbeidsfolk“ för mycket skildra en klass ur en orättvis,
partiskt-tendensiös synpunkt.
En klar följd af det ofvanstående är, att Kielland icke
år passionernas diktare; tvärtom, hans menniskor hafva i
allmänhet ganska städade och kultiverade lidelser. De
tänka icke på att löpa till storm mot det omöjliga, och när
det går dem emot, knyta de merendels näfvarne i
byxfickorna — med ett ord det är civiliseradt hvardagsfolk,
hvil-kas känslor falla inom det konvenablas juste milieu, och
det är väl derför Kielland excellerar i teckningen af
sådana salongsfenomen som Delphin, Mordtman och professor
Lövdahl.
Alla dessa spridda karaktersdrag, dem jag ofvan
skisserat, stämma, som jag boppas, in på det verk, om
hvil-ket jag här vill yttra mig något vidlyftigare, författarens
sista arbete “Gift.“
Ni har naturligtvis läst och hört talas om “Gift“, och
ni vet antagligen också, hvad det är som Kielland utan
appell stämplar som gift, hvad det är, mot hvilket han i
detta arbete aflossar ett väifyldt kogers uddhvassa, träffande,
stundom förgiftade pilar. Nåväl, då vet ni också, att det
är mot hela den modema undervisningen, mot innehåll och
form i de lärdomar, som de äldre anse sig pligtiga att gifva
de yngre till vapen för den stundande lifskampen, han denna
gång vänder sin boks skjutfärdiga, mördande bredsidor.
I och med det samma är det stora och märkliga i
Kiellands senaste arbete vidrördt — dess allsidighet. Hela
uppfostran, påstår författaren, är sådan, att den
förträffligt egnar sig att göra en generation till osjelfständiga
sjuklingar. Ingen enskild gren har skuld derför: nej allt,
hemmets lärdomar, försåvidt de som ofta äro grundade
på schablon, snäfva utilitetshänsyn och oförnuftig aktning
för dagens pluralitetsmeningar, skolans, försåvidt de endast
äro artificiella produkter utan sammanhang med lifvet,
kyrkans, försåvidt de meddelas dogmatiskt, utan vädjan till
lärjungarnes vaknande åsigter, allt det der, som faderna in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
