Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gammalt och nytt inom literaturen - 2. Taine, det moderna Frankrikes ästetiker. Några iakttagelser af V. Hugo Wickström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faller konstnärsindividualiteten, konstnärsfantasien, utom hans
teori, och detta icke blott hvad beträffar konstnären i
allmänhet, utan äfven hvad beträffar genierna, de store
konst-närsandarna. Hans teori rör sig således å ena sidan med
en terminologi utan fixerad betydelse, å andra sidan handlar
den blott om godtköpskonsten, de lägre yttringarna af
konstnärlig verksamhet, hvilka uppträda i massa och såsom
uttryck för vissa moder och tidsförhållanden.
Men hans teori, är ej blott ofullständig, utan äfven,
då den försöker lösa vissa problem, ohållbar. Att konstens
uppgift är att klarare och fullständigare, än naturen mäktar,
framställa någonting väsentligt var den ena hufvudsaken,
att hvarje konstverk är ett uttryck af sin tid den andrå.
Men det är klart, att båda dessa satser äro felaktiga. Ty
den första är för vid; kemien t. ex., som har förmåga att
“klarare och fullständigare än naturen mäktar framställa
riågonting väsentligt“ (ett visst ämne, en viss blandning),
skulle då utgöra en skön konst. Den andra satsen. åter
grundar sig på ett lågt naturalistiskt antagande. Det högsta
inom konsten: en Thorvaldsens Kristusbild, en Goethes Faust,
en Beethovens kompositioner stå öfver alla rums- och
tidsförhållanden. Menniskan är icke, såsom Taine tyckes
antaga, indelad i arter, utan sig alltid lik i inre hänseende.
Att konstverket i yttre hänseende har en viss habitus kan
ej förnekas, men endast en ytlig uppfattning kan anse sig
i och med dess angifvande och analyserande hafva löst
ästetikens problem.
I “Konstens Filosofi“ skulle egentligen Taines
spekulativa styrka ligga, ty i “Konstidealet“ är det ej fråga om att
finna något i och för sig bestående, utan endast en relativ
norm för ordnande af konstprodukter efter deras olika värde.
Astetiken ställer sig dermed i literatur- och konsthistoriens
tjenst. De tre bestämningar, Taine i detta hänseende hos
konstverket fixerar, voro: att det skall framställa en väsentlig
bestämning mera fullständigt och klart än de reela
objek-terna, att denna i sig betraktade väsentliga bestämning skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
