Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Unionskrisen, en röst från Norge - 2. Riksrätten och kompromissvilkoren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit ett annat än 1814. Begreppet är mycket rörligt och
likväl anser man som bekant hvarje form såsom grundad i
logikens eget väsen. Reaktionen hade flutit ofvanpå,
begreppen och logiken och förklaringen skötos fram, men den
särskilda grunden för det absoluta vetots nödvändighet var
— skandinavismen. Då skandinavismen steg upp öfver
horisonten som ett framtidshopp, måste man hafva de
skandinaviska landens enda samband, nämligen
unions-konungen så stark som möjligt. Skandinavismen har utan
tvifvel haft ett skimmer af idealitet, men den har icke räckt
ut öfver de akademiskt bildades krets och den har varit ett
underligt mellanting mellan verkligt nationela och verkligt
kosmopolitiska känslor. Liggande så att säga på vägen
mellan de två verkligt stora känslorna, har den i alla fall
här haft sitt stöd hos en krets som beständigt hade haft
en stor del af sina sympatier utanför landet — i sina
gamla danska förbindelser. För europeiska att känna sig
till freds här hemma, allt efter som de verkligt nationela
krafterna utvecklade sig under frihetens bruk, och icke
européer nog för att, som de stora européerna, uppfatta
det nationela arbetet som ett led i det gemensamma
arbetet — ett instrument i den europeiska konserten, var
skandinavismen för de flesta ett uttryck för ett stigande
missnöje med små förhållanden i politiskt och socialt
hänseende. Nationaliteten skulle genom densamma utvidgas,
och den utvidgade nationaliteteten skulle återigen
grundlägga^ ett byråkratiskt statsskick. Tre nationers kraf,
intressenas sammanknytning, ett statsbegrepp som ingenstädes
nådde botten, men som skulle öfverskygga treenigheten —
detta tretals ställning till det öfriga Europa, allthade vid
sig något af storpolitik och låg naturligtvis vida öfver den
stora allmänhetens begrepp, som helt enkelt blott ville se
sitt land till godo. Folkets representation måste ligga i
byråkratiens händer. Skandinavismen är alltså ett
fullständigt uttryck för den liberalism, som med alldeles
pa-rallel utveckling i Norge och Danmark har haft stor förtjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
