Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Unionskrisen, en röst från Norge - 2. Riksrätten och kompromissvilkoren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traditionela ordning, men det var just hvad man icke vilie.
* Högern glömmer, att ett nytt val har en annan sida. Ett nytt
val är ett purgatorium som ett partis politik genomgår. Valet
1880 var blott ett allmänt partival. Valet 1883 har försiggått
under en oviss framtids påtryckning, med allt allvar som kan
läggas i ett politiskt val, och har likväl gifvit inemot tre
fjerde-delar mot de förra två tredjedelar af representationen. En
majoritet sådan som denna*, långsamt stigande från
stortings-period till stortingsperiod till en storhet utan motstycke i
den konstitutionela historien och senast under sådana
omständigheter, är icke något allmänt partival och
åstad-kommes icke utan att folkets lifsvilkor äro antastade.
Högern glömmer någonting annat: att sakens historia icke
var afslutad förr. Under dessa ar har man ännu kunnat
hoppas att regeringen icke skulle fortsätta sitt motstånd
efter nya val, och ännu ett glömma de i sin indignation, att
det är omöjligt att det politiska elementet i en politisk
domstol skall kunna utgöras af dem som äro oense med landets
alldeles öfvervägande flertal, men detta måste blifva
konse-qvensen, när de anse den nuvarande rätten för olaglig.
Grundlagen uttrycker så klart, som lagparagrafer kunna
uttrycka det, att den politiska delen af rätten skall vara
uttryck för den känsla som råder i landet, men genom
uppskofs-rätten, genom Höiesterets tillträde, genom odelstingets och
lagtingets ordning är det ordnadt sålunda, att först en
öfver-väldigande känsla af orätt kan gifva elementerna till
riksrätt — sjelfva den ofaniliga majoritet, som fordras, är
sålunda borgen för rättmässigheten. Grundlagens
organisation kan åskådliggöras genom bilden af en ström med
åtskilliga hinder. Till allmänna lagar och till grundlagar
fordras ett starkare och starkare kraf, innan strömmen blir
stor’ nog att strömma öfver fördämningen. Men innan
strömmen kan skölja öfver den tredje fördämningen, måste
den ha svält upp till en höjd som ingen regering, hvilken
landets väl läge om hjertat, någonsin skulle låta den nå.
Med ett mindre antal kan majoriteten åstadkomma en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
