Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - D:r Stockman—hr Reimers. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förening af en vetenskapsman och en menniska. Denna teorins
gråhet, om hvilken Goethe talar, försvinner här, dessa torra
ämnen grönska upp, han lockar fram ett källsprång ur sjelfva den
ofruktbara klippan, och det är något så patriarkaliskt och
osjelf-viskt, han utbreder öfver detta stormiga möte, han är så fullt
och utan skryratan en folkets vän, som älskar, fast han agar, att
man blir försonad, fast han öfverdrifver, och med ens förstår den
sanne folktalarens förmåga att hänföra, # äfven när det är
sofis-mer, han bjuder. När hr Reimers stiger ned frän tribunen, är
han trött och själsfrånvarande. I detta ögonblick hade han. ett
slags öfverdådig bekymmerslöshet. Han hör icke på sin
omgif-ning, den yttre verlden är försvunnen för honom, der han står
med ryggen vänd mot folkhopen. Larmet, borgmästaren,
ordföranden äro icke till för honom, och han tänker blott på att torka
sin panna och komma derifrån. Hr Reimers uttrycker här
förträffligt den tomhet, som följer efter ögonblick, fulla af ett helt
lifs spänning.
Ett annat utomordentligt lyckligt grepp är hr Reimers
uppförande, när han efter putset med borgmästaren återlemnar
honom hans hatt och käpp. Hr Reimers hade här en mycket svår
uppgift. Att göra detta med bibehållen värdighet, deri bestod
svårigheten. Denna episod ville gerna glida ned i det komiska.
Men hr Reimers har funnit sättet, derigenom, att han icke visar en
skymt af förtrytelse. Det är blott smärtan, som upptager honom,
endast den mest förkrossande smärta. Han räcker sin bror
hatten och käppen med en min, som tycks.säga: befria mig från detta,
jag har allvarligare saker att tänka på, och i och med detsamma
handlingen förlorar all betydelse, är den faran aflägsnad, att den
skulle kunna förefalla komisk.
Man kan endast gratulera hr Reimers till det lyckliga sätt,
hvarpå han löste sin uppgift. Lyckades det honom också att
öppna den svenska publikens ögon för denne möderne hero,
oändligt mycket mera storartad än Brand, derför att han är bärare af
en positiv tanke, individualitetens, då hade hr Reimers sått ett
utsäde, som icke kan underlåta att i sinom tid bära de rikaste
skördar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
