Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vid riksdagens början. Af Emil Svensén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
irara — ett oundgängligt vilkor för en statsman att vara
^n man af heder, så är det dock ej nog i våra dagar. Han
måste äfven veta, hvad han vill och visa hvad han kan.
Nu. förljudes det visserligen ur officiös källa, att
mini-stéren Thyselius endast varit ämnad till hvad som ganska
* lyckligt blifvit kalladt en “andhemtningsministér“. och att
•efter den skulle följa en annan, som på nytt skulle
upptaga de stora frågorna på hufvudsakligen samma grunder
50m i fjor, sedan den allmänna meningen hunnit bättre
sätta sig in i dem; och just för den skull borde så många
.som möjligt af den gamla ministéren stanna qvar. Intill
dess borde man söka genomföra sådana reformer i vårt
härväsende, som äro nödiga under hvilken härordning som
helst. Det aflägsnare af dessa syften förtjenar ju allt
erkännande; huru andra kammaren tänker upptaga det
närmare liggande, ha vi redan talat om. Då regeringen i år
kommit fram med sina förslag om artilleri och träng,
tyckes den hafva förgätit det öde, som 1880 års andra
kammare beredde ett försök att ordna en del af försvarsfrågan,
nämligen beväringslagen, utan afseende på skattefrågan, —
och det oaktadt bakom det försöket stod ingen mindre
man än Louis De Geer, som gjorde dess lyckliga utgång
till en kabinettsfråga.
En omständighet finnes, som kanske skall menligt
inverka på försvarsfrågans vidare utveckling, om ej i tid
något göres för att häfva farhågor, som man gerna vill
hoppas vara obefogade. Ett ord, som konungen nyligen
lär hafva fält till några uppvaktande riksdagsmän, att han
under inga förhållanden kunde gifva efter för Norges
storting, leder otvunget tanken på vissa yttranden, som
ideligen idislas inom den norska högern. Det heter der: “Låt
stortinget äflas bäst det gitter, låt riksrätten döma, huru
den behagar; — kungen har dock hären att stöda sig på;
och det är ock en författning.“ Det är ej vår mening att
häx inlåta oss på den norska frågan; man har här i landet
mer än nog af egna frågor. Men man behöfver ingalunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
