Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Det gamla och det nya. Af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men de moderna författarne, de ha ej vetat att hålla
måttan. Konstnären står så att säga på fridlyst mark. Äfven
om han finner nya medel att uttrycka sin tanke, så
anfaller han likväl ingen.
Han anfaller ingen! En genomnaturalistisk tafla som
Kröijers arbetare, är den ej det blodigaste, mest nedgörande
anfall på de gamle, som förr målade dylika ämnen inne på
sin atelier? Likaså Skånbergs italienska landskap, X:s
aqva-reller, Y:s “La toilette“, Z:s porträtt. Jo, anfall är det och
dertill häftiga anfall. Så vida man ej är förståndig och ser
saken i stort, ser i det nya en följdriktig och sund
utveckling af det gamla, uppväxt ur dettas såväl förtjenster som
fel. Tar man saken från det hållet, så sårar man ej en
öfvervunnen ståndpunkts förkämpar genom att medgifva,
att ungdomen hunnit ett steg längre fram än de gamle.
Men våga ej att påstå detta om de unge skriftställarne!
Be äro ingenting annat än utsläppta skolpojkar, som måste
hållas i tygeln. För öfrigt frågar man alls inte efter, hvad
de äro. Hvart man sträfvar med sitt arbete, hvad man
vill uttrycka deruti, det är en bisak, som man ej ens gör
sig den mödan att taga reda på. Hufvudsaken är att han,
som vågar skrifva, sluter sig till “det unga Sverige“, till
“realisterna“.
Derför skall han stukas! Man förebrår honom de fel,
som man i allmänhet anser utmärka hans “riktning“ och
som han naturligtvis måste ha, äfven om de alls ej kunna
upptäckas i det, han skriiVit. Man talar naturligtvis om
smuts och allt det der, som här ej behöfver upprepas. Och
man ber i öfverlägsen ton den unge “skolpojkfriske“
mannen vara god och upplysa om, huru han vill ha de
delar af samhället ordnade, dem han vågat skildra såsom
föga motsvarande sitt ändamål. Man ropar med berättigad
harm på rättvisa i skildringen af verkligheten, men på
raden inunder förebrår man de unga diktarne i Sverige
liksom utomlands, att de visat “stor flit att genom oklara och
tvetydiga skildringar förvirra begreppen,“ att de “medverka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
