Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Det gamla och det nya. Af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af vår Herres ofta påpekade egenskaper, den att se mera
till viljan än till förmågan.
Om jag nu kunde fortsätta med dessa ord: “Glädjande
nog har på sista tiden en förändring till det bättre inträdt.“
Men det vore inte sant.
• Ty visst finnes det^ män, som se opartiskt öfver den
literära rörelsen och som ha ett uppmuntrande ord för en
hvar, som vill framåt. Men meningarna äro så delade (och
skola väl så förblifva) att det är ett eget slags nöje att
jemföra dem med hvarandra och se huru det, som i den
enes ögon är hvitt, af den andra kallas svart. Läs till
ex-eirfpel hvad som är skrifvet om Kjelland af Wirsén, Gödecke
(i Nordisk tidskrift), Brändes, Warburg, Geijersstam och
Levertin (i Ur dagens krönika)! Om uppsatserna som
behandla Gengangere behöfver jag säkert ej ens påminna.
Att nämna Strindbergs namn är som att kasta ett
brinnande ljus i en kruttunna, och derför skola vi ej säga
ett ord om honom annat än att han ej är typen för en
“realist“. Men det fins ett annat namn, som är lika farligt
att uttala och som, äfven det, sätter förståndiga och
in-sigtsfulla män i eld och låga. Det är Zola, den utdömde,
förkastade Emile Zola.
Det var en ung svensk, som visserligen långt ifrån
gillade allt, hvad Zola skrifvit, men som beundrade hans
mest lyckade arbeten och som satte honom högt såsom
författare. Denne unge man önskade lifligt, att hans
landsmän, som yttrade så många fula ord om denne franske
författare, af hvilken de läst endast Fällan, Nana och Bättre
slödder, skulle få tillgång till hans öfriga böcker och
der-igenom få en annan och med sanningen mera
öfverens-stämmande uppfattning om honom. Så annonserade en
förläggare i Stockholm att han ämnade låta öfversätta hela
raden af Zolas äldre och nyare romaner. Och vår unge
man, som var barnslig nog att tänka som så: “Nu skola
de få döma sjelfva, nu skola de åtminstone få läsa det de
ha talat om,“ han kunde ej låta bli att skrifva i en tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
