Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den literära och politiska venstern i Danmark. Af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män en skola, en klick, och Drachmann var en af de
ifri-gaste här.
Detta borde han aldrig hafva varit; han passar så att
säga icke till att sluta sig till något parti. Han är för
obändig, för oregerlig, för mycket egoist till att kunna offra
något för andra.
Och just den nya riktningen passade icke för
Drachmann. Flera af deras män hade en starkt vetenskaplig
prägel, alla voro män med många kunskaper och stor
kunskapstörst. Drachmann hyser icke detta begär. Han är
icke stadig, icke flitig, icke djup nog att kunna drifva
systematiska studier. Och småningom började ju den skola,
han tillhörde, att äfven såsom förutsättning för
skönlitera-turen fyäfva grundlig kännedom om den ena eller andra
riktningen af lifvet.
Men på det sättet vill Drachmann icke skrifva. Han,
hvilken såsom kanske knappast någon dansk skald före
honom har formen i sin makt, han hvars dikter äro så
omedelbart hänförande, han vill, när han skrifver prosa,
lysa genom stilens prakt, hän vill skrifva en lyrisk prosa,
och han vill hafva lof att se ljust och gladt på lifvet, vill
skrifva romantiskt emellanåt, han anmäler förhinder, när
lasten och eländet skall skildras, han vill icke studera, utan
fantasera.
Ovilkorligen bör han ha rätt härtill. Öan är stor nog
för att midt i vår realistiska tid kunna bryta sig en egen
bana. Emellertid blefvo hans gamla vänner till en stor del
misslynta, och alla visste att ett spändt förhållande inträdt
mellan honom och den nya riktningens ledande män. Det
hade för dem utfallit ganska egendomligt. Då de för tolf
år sedan framträdde, blef det ingen ända på de begabberier,
som regnade öfver dem från dem, hvilka dittills fört ordet.
De unga voro män med rika kunskapsskatter, hemtade i
trakter som dittills ingen hos oss hade beträdt. Detta kunde
icke tålas, man störtade sig öfver dem, likgiltig för om man
samtidigt blottade sin egen okunnighet.
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
