Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den literära och politiska venstern i Danmark. Af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men småningom slöto sig allt flera och särskildt alla
författare af rang till den nya riktningen, och det stod
knapt en ordentlig kritiker qvar, som ville kritisera den.
Och då skedde det märkliga, att under de sista tolf åren
är förhållandet sålunda ändradt, att det är den nya literära
riktningens män, som blifvit de tongifvande i literatur och
kritik. Men med inflytandet har också kommit en stundom
öfverdrifven sjelfkänsla och en betydlig fömämhet, och
särskildt slöt sig kring klicken en del män, som aldrig hade
uträttat något, men som kände med sig desto mera. Den
tidigare kufningen alstrade ett icke alltid tillräckligt
.däm-padt begär att vilja kufva. Det uppstod en lust att
ingenting tåla, som icke helt och hållet tillhörde riktningen.
Och sålunda kom det sig, att den nya tidens män,
för att utöfva inflytande, väl slöto sig till den politiska
vensteru, till demokratien, men dock samtidigt blefvo allt
mera odemokratiska, allt mer isolerade. Deras taktik förde
dem till det folkliga, men deras verksamhet bar en prägel
af intelligens-aristokrati; man var benägen att lägga allt på
en t^rokrustes-säng och mäta det efter, huruvida det följde
de doktriner, som den nya riktningen accepterade. Och
den andliga öfverlägsenhet, hvarpå man gjorde anspråk,
blef derför ofta en andlig inskränkthet; man hade icke nog
andlig elasticitet för att förstå andra andliga kraf än ens
egna, en brist som framför allt ogerna må vidlåda en i
hög grad kritisk riktning, och som heller icke skulle hafva
varit så dominerande, så vida icke Georg Brändes för en
följd af år lemnat Danmark och bosatt sig i Berlin. Hans
fina, böjliga och rörliga ande skulle hafva hindrat en sådan
utveckling eller rättare brist på utveckling.
Så kom det ryktet ut, att Drachmann skulle uppträda
polemiskt mot den nya riktningen, och man tänkte att han
skulle gå löst på dess trånga och afsöndrade ställning, men
det gick icke sålunda. Han utgaf nu till jul något som
han kallade en reseskildring och hvari han berättade om
en vistelse i Ostende och i Brugge. Och i dessa fantastiska
♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
