Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den literära och politiska venstern i Danmark. Af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reseminnen lät han Ostende vara representanten för allt
det nya och osunda, kurtisanemas och flanörernas
badställe, medan Brugge var hemmet för det gamla, det sunda
och solida, härden för “den flamska rörelsen,“ d. v. s. för
de nationela belgiska försöken att afekudda sig det franska
inflytandet i literatur och konst, att sätta det flamska
språket i högsätet i stället för det franska. Och dessa rörelser
förklarade han sig vilja. öfvérflytta till Danmark och slutade
så med ett rasande utfall mot den franska doft, som. skulle
hvila öfver den nya riktningens alster hos oss. *
Detta utfall mot den nya tidens män måste falla till
marken, intet kunde vara löjligare än att gifva dem
skulden för våra franska sympatier. Dem ha vi lärt af de
. nationalliberala, de rotfastes efter 1864 och voro ett natur- .
ligt uttryck för den ovilja, som vi måste nära mot
Tyskland, hvars fiender helt naturligt kommo att stå för oss
som vänner, och hvilka skola göra det, så länge vi alla
ännu kunna minnas 1864. Det är möjligt, att det kan vara
klokt att göra opposition mot Frankrike i de land äer
landets eget språk tränges åt sidan för Frankrikes, men derom
är icke tal hos oss. Vi uttrycka oss alla helst på vårt .
modersmål och våra författare begagna intet annat. Det
är omöjligt att om vår literatur påstå att den är fransk,
den är ingenting mindre.
Hade derför än måhända Drachmann tänkt att slå
ned på de fel, som vidlådde den nya riktningen, så gjorde
han det icke. Han slog, meri han gjorde det vildt, i
blindhet, slog till mycket som han säkert i lugna ögonblick icke
skulle haft något emot.
Förutom det franska, var det särskildt öfver två saker
som han utöste sin harm; den ena var det, att han blifvit
vilseledd, harmen öfver att han hade tillhört dem, som han
nu angrep. Men ensamt han sjelf bär ansvaret derför;
det år ingen som har tvungit honom. Känner han nu
förtrytelse devöfver, så blir detta en sak mellan honom och
hans föregåenden, hvilken borde afgöras inom lyckta dörrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
