Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bref från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss kunskaper, men för barnen efter oss skall det bli bra, ty de få
lära något.“ Under det en skollärare för icke länge sedan
betraktades med nedlåtande af de stolta storbönderna, kan det nu visa sig
att han är rentaf bygdens ögonsten, eftersom han ju gifver barnen
undervisning, och när — såsom det nyligen skedde i ett af amten
— k axhögmodet* gjorde ett litet försök att v röra på sig, i den tro
att verlden ännu var sådan som då vederbörande suto i högsätet,
drabbades de genast af ett allmänt förakt; notoriskt är, att de
få landsbygder, hvilka ännu välja för högern, på en statistisk
karta öfver upplysningen skulle vara märkta med det mörkaste
grå. Religiöst är det blott undantagsvis, som vensterpolitiken
gjort folk till fritänkare, men då prestema i rikt mått blandat
politik i sin verksamhet och nu senast i del* berömda och
beryktade “ kriatendomsupprgpet* fullständigt förnedrat religionen till
ett politiskt medel, har man lärt sig att resonnera på sitt eget
sätt för att bevara sin tro. Medan det för icke så många år
sedan var allmänt, att presten och klockaren afgjorde, hvilka som
skulle väljas till valmän, och så skedde valet utan knot, ser man
nu presterna lägga hela sin auktoritet i vågskålen och på det
hänsynslösaste sätt begagna sin religiösa makt öfver allmänhetens
sinnen samt sätta stämpeln af otro på allt som går dem emot,
utan att dock allt detta gör något gagn. För befolkningen är
politiskt frihetssinne också nästan religiös tro, och presten
uppnår blott att han och tron blifva vidt skilda föreställningar.
Högern vill knapt tro hvad den upplefver, och fortsätter sin taktik
som om det hela vore ett bländverk och den gamla tiden måste
komma tillbaka, men äfven för venstern tror j^g det varit
märkvärdigt att finna sjelfständigheten och modet så starka.
Då Ibsen i “En folkefiende“ stälde sin doktor Stockman gent
emot majoriteten, skulle han vetat genom huru mången liten
doktor Stockmans arbete den liberala majoriteten åstadkommits. Ty
det är sanning att de beryktade “folktalare“, som enligt högerns
inbillning bragt folket i resning, till en del blott samlat hvad
som på hundra och åter hundra ställen rest sig genom egna kraf-
* Kaxe Hr den vanliga benämningen pH en storbonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>