Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bref från Norge - P. S. Riksrättens dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastän hvarje skolgosse ju vet, att detta uttalande konstitutionell
är den nu dömde statsministerns, som ensam svarar för
detsamma. Vår -grundlag känner naturligtvis inga personliga
uttalanden af konungen, så att det är blott ett försök på att få
konunga-dömet inväfdt i den dömdes sak, medan uppgiften nu för hvar
och en, som ser i de konservativa intressena iiågot högre än sitt
eget intresse, skulle vara att till hvad pris som helst få denna
ministères sak skild från alla de intressen, densamma till fördel
för ett enstaka litet parti har satt på spel. Ty hvilka schackdrag
högern ännu skulle tro sig kunna göra, sä mycket måste dock
bli klart, att ju längre detta skall fortsättas, desto aflägsnare
kommer man från en verkligt sund konservativ politik och desto flera
intressen skola taga obotlig skada.
Det säges att hans maj:t förra vintern skall hafva
framhållit ridderliga och kamratliga hänsyn såsom grund till att han icke
lät sin ministère falla, eftersom det ännu var god tid; det må
beklagas om de “personliga dygderna“ också nu skulle få en så
stark öfvervigt öfver den “kungliga visdomen“, att han skulle
låta påskina att statsministerns sak vore hans. När icke
personliga känslor eller förutfattade meningar inbiandes, kan domen ju
blott betraktas på ett sätt: statsrådet, som har gjort sig skyldig
inför nationen, har i lika hög grad gjort sig skyldigt inför
konungen genom sina vilseledande och okonstitutiönela råd. Ett
ansvar som måste blifva så mycket större, som konungen är så
mycket frånvarande, och som alla ju veta att han ville
sanktionerat statsrådssaken sista gången.
Domen angår tre moment: Det absoluta grundlagsvetot,
be-villningsvetot och delningen af ett stortingets beslut.
Af dessa tre moment äro de två sista, isynnerhet
bevill-ningsvetot, naturligtvis af en helt annan praktisk vigt än det första.
Detta absoluta veto är ju att betrakta som ett urverldens djur,
hvilket aldrig skulle’ blifvit framlockadt ur sin håla, och det är
i sin ordning att, när* det icke ville draga sig tillbaka, det blifvit
fäldt af ett sådant gammalt svärd som riksrätten. Det fins väl
knappast någon förnuftig menniska, som mera tänker sig att det
verkligen ännu en gång skulle kunna begagnas, så att kampen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
