Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En helsning från Italien. Af Alfredo Mazza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplysning, kan han vara säker om att erhålla den på
något af de tre eller fyra verldsspråken.
Civilisationen, denna envåldsherskarinna, som vill
ned-rifva allt, skall inom fa år hafva fullbordat sitt
förstörings-arbete, och de få oaser i öknen, som hittills motstått hennes
försök i denna riktning och bibehållit sin originalitet, skola
inom kort nödgas , gifva vika.
I Europa finnas numer endast få städer med en
egendomlig prägel. Stockholm är en af dem.
Jag vet ej, från hvem det yttrandet härrör, att
Stockholm är “nordens Venedig“. Jag för min del tror ej, att
två städer kunna vara hvarandra mer olika än Sveriges
hufvudstad och “lagunernas drottning“. Den enda likheten
dem emellan är, att båda ligga vid sjön; men den yttre
gestalt, som naturen, historien och konsten gifvit dem, och
ännu mer deras inre lif, äro helt och hållet skiljaktiga.
Gatorna i Venedig äro ytterst smäla, broarne korta och
oräkneliga, torgen små. Allt häntyder på den knapphet i
utrymmet, mot hvilken stadens första bebyggare hade att
kämpa.
Stockholm skulle deremot ej kunna hafva funnit ett
lämpligare läge. Å ena sidan en höjd, å den andra en
slätt; å ena sidan Mälaren, å den andra Saltsjön. De
holmar, på hvilka staden är belägen, äro ganska stora:
gatorna äro breda, talrika och långsträckta, torgen och
broarna äro rymliga. Staden är fullkomligt modern, men
denna nutids-prägel har i sig något allvarligt, som Venedig
saknar. I Venedig stråla det koboltblåa hafvet, den
glödande solen oclj den evigt azurblå himlen i de lifligaste
färger; allt är ljus och glädtighet. I Stockholm deremot är
himlen nästan alltid mörkgrå och vattnet ljusgrått, något
som förlänar staden en majestätisk men allvarsam nordisk
skönhet, inför hvilken man gripes af en viss obestämd
känsla af melankoli, som bringar fantasien i svallning och
för en från den sinliga verlden bort till svärmeriets aflägsna
rymder. __*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
