Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En helsning från Italien. Af Alfredo Mazza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fixerade mig skarpt. Jag trodde, att han ärnade hålla
ett tal för mig, hvarför jag följde hans exempel och förde
mitt glas i jemnhöjd med ögonen. Då han emellertid ej
yttrade något, sade jag med en ton af djupaste öfvertygelse,
liksom för att besvara någon tyst anmärkning af honom:
“Ja, fargen är vacker!“ men han svarade endast med det
mystiska utropet: “Skoll!“, hvarpå han tömde glaset, lyfte
det ännu en gång mot ögonen, kastade en blick på det
urdruckna glaset och fixerade slutligen åter mig liksom för
att säga: “Ser ni, jag drack i botten!“ Jag gjorde samma
manöver som han, och sökte utfundera, hvad den mystiska
trollformeln kunde betyda. För att möjligen erhålla
tydningen på gåtan vände jag mig till en annan af de
närstående. Men denne endast fattade sitt glas, sade “skoll!“,
drack, kastade en blick på mig och sedan på glaset samt
satte detta till sist på bordet. Jag vågade ej begära vidare
förklaringar, men jag observerade, att alla närvarande gjorde
på samma sätt som vi och det med en noggrannhet, som
skulle hafva hedrat den mest disciplinerade militärcorps.
Först sedan vi tömt fem eller sex glas öl fick jag veta,
hvad det hemlighetsfulla ordet betydde.
Efter supén gingo vi tillbaka till sessionsrummet. Jag
trodde ej, att det åter skulle blifva fråga om att dricka,
pien så var dock förhållandet, fästän det nu ej längre var
nyssnämda fluidum som skulle blifva faltet för vårt arbete i
denna riktning. Medan jag nu eftersinnade, hur länge mitt
tänkande och förnuftiga jag skulle kunna stå emot den
förenade inverkan af nektar och ambrosia, bad mig hr
Wiesel-gren intyga grundlösheten af löjtnant Boves skämtsamma
uppgift, att man i Idun efter supén tumlar under borden. Jag
kan nu heligt bevitna, att en slik beskyllning är falsk, och
detta af två skäl: först derför att den ej är sann och vidare
derför att en sådan ställning är högst obeqväm för den,
som i likhet med medlemmarne i sällskapet Idun måste
vara kompetent att “arbeta“ tolf timmar i sträck.
Efter midnatt åtskildes vi, alla vid den bästa helsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
