Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carl Snoilskys diktning. En återblick af Fritz Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, hvad mitt bjerta har våndats, fånget
I frack, i ilärd och onatur!
Mitt unga lejon, tag nu ut språnget
Och slå med tassen omkull din bur.
* •
Snoilsky har sjelf sedermera alldeles utdömt sina första
dikter och till och med försökt, att så långt det i hans
förmåga stått, utplåna minnet af dem. Men när man jemför
dessa lika fint utmejsladé dikter med hvad han senare
producerat, ligger det antagandet nära till hands, att det i
förstå rummet varit det hyper-sentimentala, den der
sjukliga känsligheten å tout prix, som han velat frigöra sig
från. Det är hvad han snart efter utgifvandet af “Små
dikter“ sjelf betecknar med orden:
En sång, som brytes. af for gråt,
En vild passion, en öfverdrifven,
Som intet uttryck passar åt —
Slikt ungdomsvanvett ej för hårdt bedöm!
Eller på ett annat ställe:
Ack! Jag vet: vid lifvets morgon mulnar till hvar ungersven.
Fåvitsk vill han rata rosen, fins ett törne jemte den,
Anser för ett sorgmoln röken af en nytänd glädjeeld.
Tycker stort och högromantiskt att i dystert grubbel gå —–-
Hän vet redan med sig, att déssa vägar icke skola
blifva hans, och är fardig att vid föga mer än tjugu års
ålder slå ett. streck öfver en gammal räkning och lemna
“denna verld af diktadt qval“: Jag frisknat till efter min
feberdröm.
I den två år senare utgifna samlingen “Örchidéer“
ljuda också mera manliga toner. Svärmeriet med
blomdoft, månsken och vaktelskog är, så att säga, förvisadt bort
till en vrå; en manligare lefnadslust har trädt i stället för
det förra afsigtliga pjunket, och större uppgifter locka
redan den knapt mer än tjuguårige sångarens håg. Nu
diktar han sin präktiga hyllningssång till Rouget de Tlsle,
en ton, som tjugo år senare vibrerar lika stark i skildringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
