Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Lejonklon. En interiör från Pau af François Coppée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, min fröken, min sjukpermission löper till ända om
åtta dagar. Jag lemnar Pau i morgon och stannar några
dagar i Touraine hos min syster, hvarefter jag far tillbaka
till Brest såsom adjutant hos marinprefekten och om ett år
eller aderton månader begifver jag mig åter-till sjös.“
De befunno sig allena i ett hörn af hotellets lässalong,
stående vid ett öppet fönster framför natthimlen, som
gnistrade af tusentals stjernor.
“Farväl då, och lycklig resa,“ gerimälte Olga med
uppriktig och fast stämma. “Men jag har något att be er om,
herr de Rhé... Ja, den här i guld infattade lejonklon, som
ni bär som berlock... Nå väl, jag åtrår den... Den
stammar från ett lejon, som ni fordom dödat i Afrika, icke sant?
... Jag är ett slags vilddjur, jag också... Gif mig den; jag
skall gömma den som ett minne af er.
Julien lösgjorde den lilla berlocken och lade den i den
unga flickans hand; men plötsligt grep han denna hand
mellan sina och hviskade eldigt:
“Jag älskar er! Vill ni blifva min hustru?“
Olga befriade sakta sin hand, som behöll lejonklon;
derpå lade hon sina armar i kors öfver bröstet och skådade
utan synbar rörelse, länge herr de Rhé rätt i ansigtet.
“Nej, sade hon slutligen ... Och dock är ni den förste,
som älskar mig och som säger mig det på ett sådant godt
sätt. Men det är just derför som jag vägrar.
“Olga!“ utbrast Julien upprörd.
“Hör mig,“ återtog hon i det hon med en åtbörd
af-bröt honom, “och fatta väl skälet, hvarför jag säger nej...
Skälet är att jag ej känner mig värdig er och att jag skulle
göra er olycklig... Ni mins det der brefvet från er syster,
som ni klagade öfver att hafva förlorat... Nå väl, det är
här, ni tappade det och jag har tagit upp det, och jag har
läst det... Er syster svarade på det förtroende, ni gjort
henne om edra känslor för mig... känslor som jag sedan
länge anat... Hon gladde sig deråt, såsom ett okonstladt
och dygdigt barn, som hon är, men uti ordalag som kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
