Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Lejonklon. En interiör från Pau af François Coppée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fingo det infallet att yttra något allt för nära hennes
hals under en hvirflande vals eller att allt för länge trycka
hennes hand som hon kamratlikt framräckte.
Julien, hvars hjertas finkänsla gjorde honom
skarpsynt — nå ja, det är oftast de naiva som se riktigast —
upptäckte den hemliga skatt af redbarhet som fans hos
denna rasflicka, i grunden så olycklig. Utan tvifvel älskade
han henne för hennes skönhet, och det gick rundt i hans
hufvud när, under ett uppehåll i dansen, han kände henne
stödja sig mot hans arm i hela glansen af sin blonda
skönhet med de dunkla ögonen och de efter ansträngningen
rosiga kinderna, medan hon lifligt samtalade med honom och
berusade honom med sina ögon, strålande som stjernor, och
sin violdoflande andedrägt. Men han älskade henne äfven,
han älskade henne fram för allt för hennes med sådan
stolthet dolda -smärta, och han kände sitt hjerta häftigt
sammanpressas, när han öfverraskade den dystra blick, det
smärtsamma Ögonkast Olga riktade på sin mor, när
ma-dame Babarine, under sin té-cirkel mellan fyra och sex —
der hon satt bortvänd från ljuset för att dölja de svarta
prickarne på näsvingarne, förgäfves bekämpade med
anti-bolbos — framkastade i så litet förtäckta ordalag som
möjligt, sina kungliga eröfringar vid de nordiska hofven.
Gifta sig med henne! Ja, bortföra henne från dénna
krets, så uppfyld af faror, hemföra henne till sin man som
var ett helgon, låta henne inandas den stärkande och
renande luften i en verklig familj, rädda henne med ett ord!
Detta tänkte han, han tänt te ej längre på något annat!
Han trodde till och med ’ibland att Olga gissat hans önskan
och när hon vid dessa técirklar hos madame Babarine, der
Olga behandlade alla sina tillbedjare med pojkaktig
öppenhet, räckte sjömannen ett glas té på ryskt sätt, såg han i
djupet af den uuga flickans ögon liksom ett mildt, fjerran
ljus, som tycktes besvara hans högsinta medömkan och hans
oändliga ömhet.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
