Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Björnsons sista stycken. 2. Over ævne. Af Anselmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så. När man aldrig tror motståndaren om att ega en ärlig
öfvertygelse, blir allt hvad han säger endast sofismer och
allra farligast blifva sådana försök, som gå ut påsatt
bevisa, att troheten mot läran, hängifvenheten för saken sjelf
leder till farliga förvillelser. Ett sådant försök är “Over
aevne“. Här söker nämligen Björnson visa, att den religiösa
entusiasmen leder till hårresande konseqvenser.
Björnson har emellertid icke till ämne tagit den afart
af kristendomen, som man plägar kalla den officiella eller
statskyrkans kristendom, ett mellanting mellan kristendom
och filosofi, en kompromiss mellan mysticism och
rationalism. Sjelf torde denna kristendom icke veta, huru långt
den aflägsnat sig från den ursprungliga, huru den förfalskat
det ursprungliga testamentet genom lärda utläggningar.
Men ehuru Björnson icke tagit denna kristendom till
ämne, har den dock fått vara med i hans stycke. Den står
der handfallen och förundrad gent emot sin äldre systej*.
Prester ur den officiella kristendomens läger har han
nämligen sammanfört med representanten för den äkta,
oförfalskade kristendomen, med Saijg.
Det ligger en ironisk biafsigt i detta sammanträffande.
Till en sådan församling som den, hvilken Sang har bildat,
bruka nämligen teologerna hänvisa som till idealet för ett
äkta församlingslif. Här vika de dock tillbaka för den
lef-vande uppenbarelsen af just den fornkristna tro, som de i
ord och predikan så högt prisa. De finna sig icke väl,
när de stå ansigte mot ansigte med den naturtrogna kopian
af ett original, som de upphöja till skyarna och draga sig
med professionelt misstroende tillbaka föi1 ättlingen i rätt
nedstigande linie af apostlarnes kristendom, för undergöraren
Sang, i hvilken urkristendomens traditioner ännu i
oförminskad, våldsam, rå kraft lefva och verka.
De finna knappast den feberyrande verklighet, som
denna kristendom representerar, så tilltalande, som de
förestält sig, ända tills de sjelf va, gripna af svindeln, förlora
besinningen, smittade af den hejdlösa entusiasm, som lika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
