Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Björnsons sista stycken. 2. Over ævne. Af Anselmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som utstrålar från Sangs personlighet och meddelar sig åt
alla, som med honom träda i omedelbar eller medelbar
beröring.
Sang är en troshjelte efter apostlames sinne. Björnson
har förlagt hans verksamhet i moderna förhållanden, som
naturligtvis äro af primitivaste art, ty ramen för hans
framställning bildas af en afsides liggande församling högt upp
i nordlanden, der som vi veta ännu öfvertron florerar,
underblåst af naturens fantastiska proportioner, fjellen, den eviga
snön på deras toppar, norrskenet på himlen,
fogelsvär-mama i luften, fiskstimmen i hafvet, det entoniga
hafs-bruset, den vinterlånga natten, den sommarlånga dagen och
slutligen nöden, hungersnöden, som skaffar hallucinationer
och underbara syner.
Det är der uppe bland snö och isar som Sang verkar
med lif och lära, trotsar faror, kämpar sig fram på
bräckliga båtar till afsides fisklägen, hjelper de döende i deras
sista kamp, tröstar de svaga, uppmuntrar de lidande, stöder
de vacklande och jemte andlig tröst och hjelp äfven lemnar
lekamlig af ett underbart och öfvernaturligt slag. Han
botar för obotligt ansedda sjuka; icke en men många
gånger har han stridt med döden om dess rof, som han
stridt med djefvulen om själarna.
Samma tecken, som gjordes i den första kristna
församlingen, gör också Sang, af samma vidskepliga vördnad
och afgudiska kärlek, som följde kyrkofaderne, är han följd.
Denna teckning är icke öfverdrifven. Ännu i dag
uppträda sådana undergörare, i våra norrländska och
lappländska obygder, och Sang har många motbilder der uppe.
Sang har äfven en hustru. Hon är, som hon. sjelf
säger, af en gammal nervös tviflarslägt. Derför kan hon
icke tro. Bättre än Sang känner sig sjelf, känner hon
honom och ser hans brister. Hon har gjort motstånd mot
honom, när han alltför oförväget velat våga sitt lif. Detta
motstånd har brutit henne, och de våldsamma
sinnesrörelserna, som för Sang ärö lifvet, äro för henne döden. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
