Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Genom ett par landsortsbrillor. Af Gustaf Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyåret som jag tänker börja den stora roman som i
allmänhetens gunst skall peta undan Levertin, bringa Christer
Svahn på hospitalet och G. af Geijerstam att gå i kloster.
Men det går mig som studenten och måndagsläsningen, och
den stora romanen stannar mellan vindlema i min gråa
hjernsubstans.
På. sin höjd kommer jag mig för att mellan redaktions-
* saxens entoniga klipp, klipp och klisterpenselns melodiska
slick, slick, rikta (hm!) Dagens krönika med en artikel.
Och det är med nationen som med mig.
Hvarje år tänker man böija på med något stort,
någonting riktigt gentilt. Hela verlden känner sig så trött
efter julfestandet, som en åkarhäst efter en balnatt, och när
gamla året vid midnattstimmen hoppar ned i det
förgängligas graf kryper nationen under täcket, sträcker på sig,
gäspar och somnar in.
Men nationen har sin kyrkostöt, som går omkring och
petar folk i nacken så det vaknar.
Och i stället för den gamle kyrkstötens lilla klocka
hänger denne på väckarkäppens spets allmänna opinionens
rop. D. v. s. allmänna opinionen sofver också ibland och
då väcker kyrkstöten honom med skrämskott.
Men vid detta årets början sof icke allmänna opinionen.
Hörde icke det ärade publikum hur han väsnades för
det korpral Rask vid konungens trogna indelta armé blef
förbigången som sergeant vid kapten v. Kruthorns kompani,
till förmån för korpral Finfin, som var slägt på långt håll
med kaptenens hustrus framlidna kusiner.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
