Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Genom ett par landsortsbrillor. Af Gustaf Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom ett par landsortsbrillor
Fragment ur det förflutna halfårets krönika.
Af Gustaf G-ullberg.
Hvarje gång ett nytt år ingår, ta “poemboksförfattarne“
fast i sina lyror, rulla en smula med ögonen, se andäktiga
ut och fejunga så vackert, så vackert om tidens omätliga
ocean, malmens klang, som ljuder vid gamla årets sista timme,
om det nya årets morgonväkt och mycket annat vackert,
som kommer tårame att tillra som ärter ned för alla små
mamsellers och gamla jungfrurs röda och gula kinder.
Det vill säga poemförfattarne ha redar) sjungit de der
vackra sakerna på hösten, så att sättaren hunnit sätta,
tryckaren att trycka och bokbindaren att inbinda grann-,
låten, innan den framlägges på juldisken.
Yngste medarbetaren i småstadstidningen får också då
tillfälle att skrifva en kria, som sättes främst i bladet med
corpus antiqua och har till uppgift att pudra i allmänheten,
att redaktionen har andra tankar än på prenumerantantalet
och sista jqvartalets annonsräkningar.
När man så ödslat bort några kannor trycksvärta af
“The Durable“ på det nya årets lof, så börjar den vanliga
trallen igen.
Jag har aldrig kunnat förstå de der vackra fraserna,
på mig hä de icke gjort större verkan än en kunglig eller
vice kunglig handrörelse på en förstockad stortingsmajoritet.
För mig hägrar nyårsdagen som måndagen för en lat
student. Då skall man börja knpga igen. Det är alltid på
TJr dagens krönika. IV. 2. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
