Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En draksådd. Några anmärkningar om den svenska högerpressens hållning i norska frågan. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offringar dess deltagande i de förbundna europeiska
makternas strid mot Napoleon kostade detsamma. Den gamla
näfrätten i staternas inbördes förhållanden, enligt hvilken
makten tillhör den starkaste, och de som hafva makten
kunna skifta och byta folk och länder sig emellan
såsom arfvegods, gäller för dessa politiker såsom
obestridlig och orubblig. Att det norska folket år 1814 sjelf tog
sitt öde om händer och gaf sig en fri författning, var i
deras ögon en oförsynthet utan like. Med förakt och hån
tala de om de ansträngningar, norrmännen gjorde för att
försvara sin sjelfständighet, och om deras — under dåvarande
förhållanden helt naturliga — underlägsenhet i militära
resurser. Med bittert klander omtalas dåvarande
kronprinsen Karl Johans försonligå politik gent emot den norska
folkrörelsen och den likställighét med Sverige, som
tillerkändes Norge i den slutligen ingångna föreningen. Men
man tröstar sig med, att det ändå icke var någon full
likställighet. Norges grundlag i det skick, hvari den slutligen
antogs af den gemensamme konungen, var ändå, menar
man, ett fördrag mellan Sveriges konung och det norska •
folket. Härpå grundar man påståendet, att i norska
grundlagen skola finnas punkter, som äro af unionell natur och
derför icke kunna ändras utan Sveriges samtycke. Då
ståt-hållarfrågan på sin tid stod på dagordningen upprörde man i
derför himmel och jord för att göra denna Sveriges
påstådda rätt öfver norska grundlagen gällande. Och nu
begagnar man den norska författningsstriden i vetofrågan
såsom anledning till att åter betona denna s. k. rätt. I stället
för att betrakta denna fråga såsom en rent norsk fråga —.
om hvilken meningarne kunna och måste skifta allt efter
olika åsigter om konungamaktens och folkrepresentationens
inbördes ställning —äflas man att göra den till en
svensk-norsk fråga för att åter framkalla allt gammalt groll, alla •
gamla äiitipatier och fordomar mellan folken. Inom
pressen har i synnerhet en konservativ fribytare, som seglar
under liberal flagg, utmärkt sig i detta hänseende. I en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
