Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En draksådd. Några anmärkningar om den svenska högerpressens hållning i norska frågan. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följd af hätska och insidiosa artiklar i slutet af det förra
och början af det innevarande året har den eggat till
fiendskap mot norska folket och i rikt mått utsått hatets och tve-
- drägtens draktänder. Det försåtliga i artikelförfattarens
framställning ligger i synnerhet deruti, att han säger sig vilja visa,
att svenska folket har ingenting att göra med striden mellan
kungamakten och folkmakten i Norge, och att det har intet skäl
att krafsa kastanierna ur elden åt den förra, men på samma
gång från början till slut söker göra gällande nyssnämda
betraktelsesätt om Sveriges herravälde öfver den norska
grundlagen. Han medgifver, att det är ledsamt för
norrmännen att deras grundlag har en sådan ställning; men
detta är, menar han, deras eget fel, då de icke vilja gå in
på en fastare tillknytning af unionsband^t genom införande
af ett unionsparlament. Det är dock klart, att norrmännen
med full rätt måste befara, att en så beskaffad förening
mellan tvänne länder af så olika storlek och folkmängd förr
eller senare måste leda till den mindre statens uppgående
i den större, en farhåga, som i sanning ej aflägsnas genom
det af författaren åberopade exemplet af föreningen mellan
England och Skotland. Men just denna det norska folkets
omtänksamhet om sin sjelfständighet såsom nation är hvad
författaren aldrig kan förlåta detsamma, * är hvad som i
hans själ underhåller och när ett ständigt, ett outplånligt
groll mot detta folk. Han säger visserligen, att Norge bör
i unionen vara lika berättigadt med Sverige; men genom
det åtlöje och hån, hvarmed han afvisar hvarje tanke på full
jemnlikhet mellan tvänne förenade riken, slår han sig
stän-. digt sjelf på munnen i detta hänseende. Man märker i hans
framställning på hvarenda rad, att han anser att norska
folket har ingen rätt till någon annan frihet och
sjelfständighet än den Sverige af gunst och nåd kan vilja bevilja
♦ det, att det bör med ödmjukhet och tacksamhet mottaga
dessa nådesmulor, att det har ingen rätt att älska och vårda
sina nationella minnen, men att Sverige deremot skulle
vanära sig sjelf genom att afstå från det öfverherrskap, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
