Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dre fördelaktigt omdöme om honom sjelf till och med blott en
antydan om en brist i hans uppfattning har varit tillräcklig för att
egga honom till ett smädeqväde, som icke gält annat än den
person, af hvilken han ansett sig förolämpad, men som af den mindre
finkänsliga och på skandal lystna delen af allmänheten slukats med
begärlighet samt af författarens unga, hänförda och ej alltid så
■eftertänksamma beundrare utropats som snilleverk till
framstegspartiets bästa, då skriften i sjelfva verket gjort detta parti skada.
• Det finnes ju, har man sagt, menniskor, som äro födda gamla,
och då skulle det väl äfven finnas de som åtminstone födas
missnöjda oeh misstänksamma. Utan att i allmänhet nu vilja gå in på
determinismen och utan att försöka särskildt göra någon af de nu
för tiden så mycket omordade och vanligtvis så föga tillförlitliga
”psykologiska analyserna”, hvilka ofta äro hvarken psykologiska
eller analyserande, kan jag dock, i afseende på August
Strindberg, icke underlåta att erinra derom, att han, hur a han än
va-. rit redan vid födelsen, tyckes icke hafva haft någon lycklig
barndom. På många ställen i hans skrifter finner man den åsigten
upprepad, att barn icke stå i någon tacksamhetsskuld till sina föräldrar,
och aldrig har jag hört någon i mogna år yttra sig med så stark
motvilja mot sina lärare i barndomen. Det är mycket möjligt, att
motviljan varit berättigad, och att den af August Strindberg
upprepade åsigten om obefogenheten af den barnsliga tillgifvenheten
för föräldrarne har för honom, tillräcklig grund, något hvaröfver det
är vanskligt att uttala sig; men att på den personliga grunden
bygga något allmänt gällande, såsom han verkligen gjort, kan väl
icke godkännas.
Hätsk mot skolan, missnöjd med hemmet, kastades ynglingen
tidigt ut i verlden för att kämpa på egen hand. Han möttes af
motgångar — hvem utsättes ej för sådana ? — och sinnet retades
ytterligare. Det retades så djupt, att äfven när motgångarna
efterträddes af framgångar, förmådde dessa ej läka de gamla såren.
August Strindberg vardt tidigt uppburen och firad af nästan hela det
unga Sverige, som i honom såg endast den snillrike
framstegsmannen, icke den personlige smädaren, och dock fans den ene lika väl
som den andre, hos honom, och ingendera kan utesluta den andre.
De uppriktige och opartiske vännerna af August Strindbergs stora
begåfning och af den framåtskridandets stora sak, åt hvilken han
både borde och kunde odeladt egna sina krafter, beklagade
tillkomsten af ”Nya riket” samt af åtskilliga stycken i ”Dikterna”.
Men så kommo ”Sömngångarnätter”, och i dem märktes
onekligen någon förändring. Jag talar nu icke om den ofta präktiga
formen i denna ”dikt på fria vers”, hvilken är ganska tilltalande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
