Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gamla och nya åsigter om pressen och det offentliga ordet. Några anmärkningar af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orakelgrotta! Förtegenhetens och den upphöjda tystnadens
politik har den s. k. sansade pressen allt mera måst följa
för att förtjena* namn af sansad., Allt närmare nalkas döck
•den tid, då denna tystnad och denna opartiskhet blifva en
omöjlighet. Att tiga ihjäl misshagliga personer eller
företeelser blir i längden lika omöjligt som att behandla dem
■som barnsligheter.
* Steg för steg ser man också pressen lemna sin
upphöjda domareståndpunkt- och deltaga i dagens frågor som
en af de kämpande. Äfven inom literaturen och
konstkritiken börja de farbroderliga råden på att anses som en
öf-vervunnen ståndpunkt och den sak anses bäst, som har de
bästa skälen att åberopa. Bäst och tydligast visar kanske
den engelska pressens historia de olika stadierna på denna
väg. Från början var området för tidningarnas
verksamhet inskränkt till kungörelser och notiser, som meddelades
utan alla kommentarier. Det nästa steget togs, när det
engelska veckobladet Spectator företog sig att meddela sede-
• lärande berättelser i allmänt j^esonnerande form. Stilen
var ännu opersonlig satir, och personligheterna, som
gisslades, typiska, ungefär som när man i våra tidningar gör
sig qvick på hr Stockholms bekostnad.
Som en ännu större och mera genomgripande
förändring måste det betraktas, när pressen började sysselsätta
sig med parlamentets förhandlingar. Detta oerhörda tilltag
väckte, som naturligt var, förtrytelse och harm hos de
ledande männen på den lid, då det skedde, icke minst hos
konungen sjelf. För den djerfve och mycket olika bedömde
man, som gick i spetsen för denna reform, blef visserligen
der} omedelbara följden af hans djerfhet förföljelser och
fängelse, men han utgick icke desto mindre som segrare ur en
strid, der han hade konungen och de mäktige till
motståndare. Hans namn var Wilkes, och hans person och
historia spelar en högst betydande roll bland de politiska
tilldragelserna på Georg III:s tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
