Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gamla och nya åsigter om pressen och det offentliga ordet. Några anmärkningar af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tillhör de invigda. Hans anspråkslöshet må vara så
stor som helst, så mycken ärelystnad har han i alla falt,
att detta måste kännas påkostande. Har han en mera
utpräglad orignalitet, blir denna vingklippt. Det är nämligen
icke han, som talar i den osignerade artikeln. Det är en
hel redaktion, som med all säkerhet icke går in på hans
individuella åsigter, om han har några mera utpräglade sådana.
Målet för den unge tidningsskrifvaren blir således att
icke blottställa sig och att icke utmärka sig. Hvad skulle
det tjena till att göra det senare, när han ingen tack har
för ’hvad han kan uppfinna, uppsatsen öfverlefver i alla fall
ej dagen, och med hans namn blir ej hans tanke förbunden.
Hvad det förra beträffar, att kompromettera sig, vore hän
kanske ej så rädd derför, om det blott gälde hans eget
skinn, men saken gäller hans redaktör lika mycket som
honom sjelf, och alla hans kamrater dessutom. Under sådana
förhållanden skrifver han medelmåttigt och dessutom icke
med . godt samvete. Än kommer en spöklik frestelse att i
skydd af anonymiteten gå ifrån sin öfvertygelse för att
behaga sina förmän, än ett lika oemotståndligt begär att
kasta försigtigheten öfver bord och tala rent språk, något som
alltid förr eller senare hamnar sig antingen genom censur
i manuskriptet eller ännu värre genöm efterräkningar längre
fram, när hans ord står der tryckt och med trycksvärtans
oåterkallelighet ropar ut hans mening öfver hela landet.
Än framträder frestelsens Proteusskepnad som böjelse för
nådigt gyckel eller obarmhertigt spegelfakteri, ty ingen får
veta det, intet öga genomskådar redaktionens kulisser.
Åtskilliga förhållanden tala för att anonymiteten i vissa
fall bör bibehållas. Men att dessa fall böra inskränkas» och
att det, som nu är undantag, nämligen artiklarnas signering,
gjordes till regel, derför kan intet hållbart motskäl anföras.
Anonymiteten i och för sig är icke heller roten och
upphofvet till det onda. Tidningens sega fasthållande af en
traditionel ståndpunkt, äfven när denna icke mera
öfverens-stämmer med en ny tids fordringar eller med en förändrad ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
