Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gamla och nya åsigter om pressen och det offentliga ordet. Några anmärkningar af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der ungefar så: hvad bétyder denna.eviga strid, en strid,
som likasöm våra barbariska förfaders nappatag i Valhall
blott slutar på aftonen för att börja den följande dagen?
Hvad betyder denna kamp, der man’ icke.ser mot något
mål af hvila eller något slut i frid? Hvad betyder den om
icke stridsifver eller blodtörst? Är icke pressen med sina
partiförgreningar och sitt eviga käbbel en representant för
tiden, som är ond, tidens onda ande, som är oro utan mål,
missnöje utan orsak? Är icke sanningen en och borde den .
icke vara segerrik? Hvad skall man då säga, när man ser
-alla dessa sanningsvitnen, som förkunna de mest
motsägande .evangelier? Skall icke dessutom respekten för
sanningen försvagas och försvinna, när så mycket lögn får
ostraffadt utspridas? Och hvad blir slutligen sanning, när
hvar oqh en af dessa* evangelier ger skäl för sig, hvilkas
grundlöshet åtminstone icke den olärde kan genomskåda?
Med dylika argument söker man öfvertyga oss, att .vi
stå på det sluttande, planet mot ett nytt barbari,
öfverci-vilisationens barbari med namnet skepticism. Om man
såsom vårt tidehvarfs kännetecken framhöll relativiteten, vore
man imellertid sanningen bra mycket närmare. Det är på
förvexlingen af skepticismen och relativiteten, på förvexlingen
af orden “förneka“ och “tro med vissa inskränkningar“ som
många villfarelser bero. Att “tro ined vissa inskränkningar“
är ännu icke att förneka. Denna felaktiga slutsats gör t.
. éx. pessimismen, när den säger, att derför att ingen lycka
är oblandad och himmelsk, lyckan i allmänhet ingenting
duger till. Så vill man också göra sanningen-oduglig, derför
att den icke är universell. Men dermed att en sanning är
relativ eller att den gäller inom ett visst område, t. ex. blott
för vissa personer, är ingalunda förnekadt, att den icke inom
detta område har full giltighet, är ett moraliskt bud, hvars
öfverträdande straffar sig lika visst som dess iakttagande
belönar ¿ig. Det * är också ingen, som tviflar på dess
praktiska giltighet inom dét område, för hvilket den gäller. -Det
är blott på sanningen som på en gång universell och kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
