Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gamla och nya åsigter om pressen och det offentliga ordet. Några anmärkningar af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kret, som vårt slägte har svårt att tro. De sanningar, sqni
ega en axiomatisk prägel, hafva nämligen det felet att vara
lika ointressanta som de äro påtagliga. Och den sanning,
som passar för alla stånd, åldrar och lefnadsförhållanden,
är verkligen af en så enkel beskaffenhet, att den icke
erbjuder särdeles rikt utbyte. Det är verkligen svårt att tro på
uppriktigheten hos dem, som försäkra, att förlusten af tron
på ett för alla gemensamt ideal gör ménniskorna olyckliga.
Svårt är att inse, hvari den giftiga ingrediensen i den lära
skulle bestå, som undervisar oss, att det, som är lycka för
en, det är olycka för en annan. Det fins ett oskuldens
tillstånd, som vissa naturer aldrig vilja förlora, men som dock
erbjuder bittrare missräkningar än hvarje annat mera
framskridet stadium.
•Det är derför intet fel, om den andliga matsedeln
bjuder på olika rätter allt efter de olika matsmältningsorganens
beskaffenhet, det ville här säga allt éfter vår olika
bildningsgrad och förmåga att njuta. Denna-är, som vi alla torde ’
veta, eller kanske — denna är, som de flesta icke torde veta,
mycket olika. Det som för den obildade är höjden af
förfining och kanske står på gränsen till läckerhet, som Han
icke kan njuta mycket af utan att må illa, är för den
bildade kanske hvardagsmat, som lemnar mycket öfrigt att
önska. Läckerheterna för det ena matlaget äro simpel föda
för. det andra. Att hvar och en från sin ståndpunkt och
i enlighet med sina lefnadsvanor dömer grannens kost, deri
ligger ingefiting ondt. Hvar och en prisar sin vattvälling,
som det gamla ordspråket lyder, och bland sina närmaste
bordsgrannar finner han med all säkerhet en tacksam och
andäktigt lyssnande åhörareskara. Är icke detta
indifferen-tism i stället för léfnadsfilosofi, skall man fråga. Har ingen
lifsåskådning något värde framför en annan, då är det ju
också bäst att lägga händerna i kors, hvad tjenar det då
till att hålla tal? Dét är alldeles tvärt om just dessa
förhållanden, som innebära den kraftigaste maningen att se upp
med valet af sin föda. Det är nu man börjar sköta sin and-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
