Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Om konsten att författa realistiska romaner. Ett utkast af Christer Swahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den omoderna:
* “Hon blef med hvarje dag allt blekare. * Ögonen lyste
med en hektisk glans, de blå ringarna under dem blefvo
allt djupare, och hennes genomskinliga händer kunde endast
med svårighet lyfta medikamentsskeden till läpparna. En
dag fann hennes trotjenarinna henne död vid trappan till
kapellet. — Hjertat hade brustit.“
Realismen:
“Så satt hon nu der på sina faders gård och kände,
huru morfinruset fordrade allt starkare och starkare doser.
Hon hade redan användt ett större antal gram på en dag
än förut under, veckor; och hon kände, att hennes nervcentra
voro ohjelpligt afficierade. De peristaltiska rörelserna i
händerna återkommo med fördubblad styrka, och i glandula
pinealis hade en nevralgisk hufvudvärk inrotat sig. Pulsen
slog 97 slag i minuten, och en afton måste läkaren använda
mysk för att hålla hennes krafter uppe. Hon dög på
senhösten. Vid obduktionen befans, ått gangliösa kaverniteter.
bildats i högra hjertförmaket, och att manganhaltigt
jern-oxidulhydrat, som afsatt sig i placenta, gjort respirationen
omöjlig.“
Om den “historiska“ troheten i kostymerna har
realismen synnerlig omsorg.
Den omoderna riktningen skildrade sålunda:
“Käckt svingade hon sig upp på hästen, som bar af
i ilande fart. Hennes svarta ridklädning böljade för
aftonvinden, och hatten var nära att blåsa af i vägkröket.
Trogen sin faders, den gamle konnetabelns, råd, lät hon tvännfe
väpnare följa sig, men höll dock, tack vare det smidiga
ridspöet, ett betydligt afstånd mellan dem och sig.“
Realismen:
“Nere i trädgården nära balsaminerna och krustacéerna
satt Ellen Bärne. Enligt det sista hofmodet bar hon en
grön flöjelshatt med tredubbla tvärslag i sockertoppsformat,
kort, brunt lif, besatt med flandriska arabesker, och den
röda kjolen var utsydd med de nyss från Loretto hemkomna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
