Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Om konsten att författa realistiska romaner. Ett utkast af Christer Swahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spetskaplesserna. Hennes stora fotter voro inneslutna i
gummiskor med sindalsbräm och krokiga spännen. Hon
petade sig tankspridt i näsan med skaftet af etjt delfinhorn,
som hon hade utsirat med silfvermummor, ombundit med
ett knafvelsband och’ med förkärlek använde tiH
promenadkäpp.“
Särskild vigt är att fästa vid afslutningen af de
särskilda kapitlen. På den nu öfvervunna ståndpunkten lät
man helt simpelt mörkret komma och hjeltinnan gå upp
och lägga sig, o. s. v., men nu fordras någönting helt
annat. Man skrifver t. ex. efter skildringen af, huru hon
blifvit gäckad i sin första kärlek:
“Hon var lemnåd ensam, ensam med sin spetsnäsduk.
Hon såg på den lilla tingesten och brast ut i ett hysteriskt
skratt. Hon tyckte, att hvarje hål i dess broderier hånlog
mot henne, och med ett raskt grepp slet hon den midt itu.
Men ej nöjd dermed, stoppade hon den i munnen, tuggade
»sönder den och spottade ut den på golfvet. —
Ellen Bärne var åter sig sjelf.“
Eller ungefär i denna stil skildra, huru hon lemnade
fädernehemmet:
é ’ -
“Ett slag i en dörr, ett språng in i en vagn, en
pisk-smäll. — Ellen Bärne hade för alltid lemnat sina faders
urgamla gård. — “
Det sätter hvad man kallar “piff“ i det hela och
af-bryter på ett anslående sätt mot den gammalmodiga lugna
afslutningen. *
Men för att ej längre trötta med dessa paraleller,
anmärka vi slutligen några allmänna egenheter hos den
realistiska romanen.’
Hvad som nödvändigt deri fordras är, att någon viss
samhällsklass får ovett. Man kan taga prester eller
embets-män eller godsegare, hvad som helst, ty då få de andra
klasserna sitt lystmäte utaf skratt. Men man måste nöja
sig med en klass i sönder, ty om humorn är universell, blir
den på samma gång förhatlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
