Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Om konsten att författa realistiska romaner. Ett utkast af Christer Swahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En personlighet, som gör mycken god effekt, är en
sanningssökare, som vill omfatta det stora, det ädla, “det
verkligt menskliga“. Denna kan vara pensionsflicka eller
guvernant, student eller läkare, endast intresset hålles vaket
dermed, att frågan efter sanningen upprepas och nyanceras.
Man narrar dermed läsaren att vända blad efter blad i hopp
om att finna gåtans lösning och afslutar det hela på ett
pikant sätt med ett frågetecken.
Romanens tema är kärlek, men de båda älskande böra.
icke förenas med hvarandra, åtminstone icke genom kyrklig
vigsel. Visserligen har Emil Zola i “Au Bonheur des Dames“
brutit mot denna regel, men detta utgör icke något bevis
för, att hans exempel är efterföljansvärdt. Man kan
visserligen tänka sig ett bröllop såsom angenämt, men skrikande
barnungar, vidbrända soppor och ändlösa räkningar hos
sömmerskor äro fakta, som måste afskracka från att instänga
menniskor i äktenskapets ryssja. Det hela får en vida bättre
afslutning, om han i slyitet af bokefi småleende anmärker,
att han visserligen älskar henne, men icke ämnar gifta sig,
eller om hon icke alls medgifver någonting, men öppnar en
finare fruntimmersaffär, hvilken han med den sorglösaste,
min säger sig anse vara den bäst furnerade i hela staden.
Vill man göra slutet tragiskt, kan man låta henne trolla
undan. konjaksbuteljer ur stora salsskänken eller gifva honom
en lunginflammation, som hindrar honom från att lifnära
sig med renskrifning.
Sådan skulle i största korthet den allmänna karaktären
hos den realistiska romanen vara. Receptet torde härmed
vara gifvet, och jag är öfvertygad om, att det icke skall
dröja länge, innari jag här och hvar ser lärjungar, som
handla i enlighet med dessa teorier. Dock må man icke
förglömma att förse boken med ett grant omslag, gifva den
ett pikant namn och utsända dén i bokmarknaden några
veckor före jul.
För den, som icke har tid att skrifva romaner, skulle
jag vilja rekommendera mindre realistiska utkast, s. k. no*-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
