Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Två typiska romaner: Ett lif. — Lise Fleuron. Af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två typiska romaner.
Ett lif. — Lise Fleuron.
Den ena är redan ett öch ett halft år gammal, den
andra alldeles ny, men båda ha ungefär samtidigt sett
dagen i svensk omklädning och båda äro typiska, hvar och
en för sin olika riktning inom den moderna
romanliteratu-ren. De ha ej det minsta gemensamt med hvarandra,
oak-tadt de båda vilja skildra det lif, som lefves midt ibland oss
i den tid som är. Den ena är en följetongsroman med
följetongskaraktärer och följetgngsspråk, den andra en
hänsynslös naturalistisk skildring, skrifven med öfverlägsen
talang men vämjelig allt igenom. Hvilken af dem man än
läser, så blir man ursinnig öfver att en författare vågat
skrifva så rått och ofinkänsligt som Maupassant gjort i TJne
vie eller så allt igenom tarfligt som Georges Ohnet i sin
sista bok “Lise Fleuron“. Är man konstnärligt anlagd, så
ger man naturligtvis Maupassant priset, trots hans grofheter,
men tillhör man allmänhetens stora hop vämjes man åt
dem men glädes och lider med den arma Lise Fleuron.
Ett par ord om dessa båda typiska böcker torde vara
på sin plats i Ur dagms krönika.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
