- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1884 /
62

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Två typiska romaner: Ett lif. — Lise Fleuron. Af Passepartout

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oblygheterna strukna), och finnér kanske boken litet
anständigare än hvad man haft skäl att vänta.

Eller också är författaren en ny bekantskap, fast ej
just någon fin bekantskap, att göra. Då blir man i sanning
förvånad och har allt skäl * i verlden att blifva det. Men
har man sinne för stil och för skildring af den enkla
verkligheten — humble verité är ju bpkens vackra motto — då
läser man ändå berättelsen till slut och glädes åt ett och
annat deri som verkligen är förträffligt skrifvet — Jeannes
flickdrömmar, bilderna från Gorsica eller från hafvet,
moderns utmärkt skildrade resa till Paris eller hennes sista’
besök på sina föräldrars slott — men då man läst till slut
och tänker på hvad man läst, ja, hvad har man då för
utbyte deraf? Man har läst en detaljerad beskrifning på en
brÖHopsnatt — mycket uppbygglig — man har varit med
den unga hustrun, när hon får sitt barn, och äfven sett
huru hennes piga gör sammaledes, man har följt med henne,
då hon öfverraskade sin man, sett henne upptäcka att
såväl hennes fader som hennes moder varit af samma*ull som

*



mannen, och till slut följt henne, då hon totalt öfvergifves
af sin son, som gör slut på förmögenheten och lefver
undan i Paris i sällskap med en dam. *Att “hjeltinnan“
under slika förhållanden håller sig sjelf ren, det skall vara
bokens stora förtjenst. Denna är för öfrigt knappast någon
karaktärsskildring alls, ty om Jeannes inre utveckling får
man ej veta stort. Man följer henne utan intresse och är
aldrig hennes vän, utom i ett par episoder i berättelsens
början och i dess slut, der man både förstår henne och
drömmer eller lider med henne.

Men allt det mellanliggande! En serie af uppskoflade
smutshögar, lagda i rad. Zola kan vara oblyg nog, men
det är dock på ett annat sätt. Man kan läsa “Le joie de
vivre“, der man hela tiden har medkänsla för den
genomsunda Pauline och ej allt för mycket faster sig vid den ruskiga
bakgrund, hon är målad emot. Och — en omständighet
af vigt — det som är vidrigt i den boken kan skäras bort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:30:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1884/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free