Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3—4
- Två typiska romaner: Ett lif. — Lise Fleuron. Af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att boken förlorar mycket för det. Det är ganska löst
pålappadt och ser ut* att ha kommit med för att den stora
del af publiken, som känner sig tilltalad af oanständigheter,,
ej skulle finna sig bedragen på boken. Men tag bort alla
dylika, ur Une vie och det blir just ingenting qvar. ✓
Une vie är således ett skoningslöst blottande af den
last och uselhet, som finnes hos samhällets högre lika.väl
som hos de obildade. Boken .sträfvar således att väcka
*■
afsky för lasten, visande i kraftiga bilder, huru den födes,.
frodas och skjuter skott, som sedan i sin ordning gå i blom.
Är det så? * ^
Ja, om det Vore så helst! Men förhållandet är tvärtom
*
att man alls ingenting lär af boken. Hvad Maupassant är,
icke är han reformator af sederna och icke vill han heller
varå det. Tendens har aldrig funnits i hans berättelserr
undantagandes i de skizzer, som äro riktade mot preus$arne\
Han är endast stilist, är ingenting annat än konstnär, fast
han hållér sig inom sin egen sfer. Derför stå också alla
vidrigheter i Une vie der för deras egen skull. De tjena
intet högre syfte och ha således ej något berättigande för
sin tillvaro. Man kan hvarken ursäkta dessa eller förklara
hvarför de kommit med. Författaren har målat det som
det roat honom att måla, och det går i publiken, det han
skrifver, till och med i länder, der menniskoma ha intet
drag gemensamt med dem, han visar fram för oss.
Såg jag inte en gång en uppgift om att Maupassant
börjat Sin literära bana med en bok “för ungkarlar“? Om
detta är sant, då är det lätt förklarligt att han fortsatt så.
som han gjort, liksom också att han blifvit så påss ansedd
som han verkligen är. Han är ej heller förgäfves Gustave
Flauberts adoptivson. Författaren till “Madame Bovary“
lärde honom naturligtvis alt bygga på sin «gen personlighet,,
att skrifva hänsynslöst, utan att fråga efter de smakens
vindkast, som för dagen äro rådande. Och så gjorde
lärjungen. Han såg förhållandet de olika könen emellan såsom
det mest framträdande och det mest beaktansvärda i lifvet,
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:30:26 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1884/0283.html
