Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Två typiska romaner: Ett lif. — Lise Fleuron. Af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böcker — åtminstone de som han hittills skrifvit — aldrig
blifVa fulla uttryck tor vår tids menniskor och af de idéela
rörelser, som uppröra den tid, vi lefva i. Samtiden har
intet att lära af boken, och om framtiden skulle befatta sig
med den, så skulle dess åsigt om vår tids menniskor bli
föga smickrande för oss.
På det år, som förflutit sedan Une vie efter att ha
stått som följetong i ^arisertidningen “Gil Bias“, der den
passade ypperligt att läsas på kaféerna vid absintglaset,
utkom i sin första upplaga; hunnit öfversättas såväl till
danska som till svenska språket. Vi måste ju följa med vår
tid och taga reda på de idéela strömningar, som utgå från
verldsmedelpunkten vid Seinen! I båda öfversättningama
ha de minst blygsamma ställena blifvit försigtigtvis strukna,
ty nordens publik är ännu ej tillräckligt uppfostrad för att
kunna smälta herr Maupassant, sådan han uppträder inför
den mindre fördomsfulla pariserpubliken.
Hos oss är man för öfrigt ganska van vid att i
stym-padt skick få läsa utländska* moderna romaner,- ehuru
öfver-satta med författarens tillåtelse. I Zolas “L’Assommoir“
förekommo först ett par, om vi minnas rätt, föga betydande
strykningar. Sedan utgafs samme författares “Une page
d’amour“, väldeligen stympad, och sedan har saxen varit
framme och klippt bort anstötliga ställen både hos Zola och
Daudet och — hvad som har mera att betyda — hos
Gustave Flaubert, en längesedan afliden författare, som aldrig
kunnat lemna sitt samtycke till någon stympning af sitt
arbete. Då “Fru Bovary“ i fjor utkom i svensk öfversättning
— icke just för tidigt — påpekade en granskare i Stockholms
Dagblad förhållandet med strykningarna deri, och nu på sista
tiden har man från mera än ett håll frågat med hvad rätt
dylika uteslutningar ske. Åtminstone vore det väl en skyldighet
att på titelbladet eller i ett förord påpeka att
öfversättnin-gen är lämpad efter den svenska publikens förmåga att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
