Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Två typiska romaner: Ett lif. — Lise Fleuron. Af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifver han så som en gammal romanfabrikant. Hans sista
bok gjorde nian bäst i att ej tala om, men man tiger ej
ihjäl en författare, som säljer sina arbeten i hundratusentals
exemplar och förtjenar in millioner på sina böcker och
teaterstycken. Han har sin publiks bevågenhet och han har
sin fasta position, kritikern må brumma aldrig så mycket.
Den franska kritikern brummar sällan, allra minst då
han har att göra med en författare på modet. Då böjer
han sig vördnadsfullt. Och efter en framgång sådan som
Ohnets bugar han sig till jorden.
Ohnet skref Serge Panin, en rätt bra roman, ehuru
alls intet mästerverk. Men der hade han en utmärkt figur,
madame Desvarrennes, typen för den handlingskraftiga, starka
fransyska qvinnan. En i dikten alldeles ny gestalt. Hon
gjorde bokens lycka och författarens likaledes.
Han skref sedan Le maitre des Forges, som var sämre
än Serge Panin, men som tog publiken med storm och som,
i likhet med Ohnets andra romaner omformad till
teater-pjes, gick Europa rundt, på de flesta ställen helsad med
jubel af publiken men mindre omtyckt af granskarne. Här
är ej tid att tala om detta dussinarbete med dess
hemmagjorda konflikter, dess arrangerade scener, dess gamla
vanliga teaterfigurer och dess löjliga duellslut.
Följde sedan La comtesse Sarah och så Lise Fleuron,
nya uppkok på gamla recepter. Lokalfärgen och några
typers sa-nna prägel skall ej förnekas, men å andra sidan,
hur schematiskt är det ej allt samman. Vi känna igen allt
ihop. Hvilken gammaldags löjlig historia, denna om Lise
och hennes afundsamma rival. Der fins kanske i boken
en och annan träffande teckning ur teaterlifvet — ty det
är ju detta som skall skildras i Lise Fleuron — men____
Saken är den att vi ha blifvit bortskämda. Frankrikes
bästa romanförfattare ha visat, hur man kan skildra en
samhällsklass, hur man kan se lifvet, om man har skarpa ögon.
De ha ibland gått för långt, det är sant. Maupassant är
rå och förblir det, det ligger i hans natur. Men hellre det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
