Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Två generationer. Strödda aforisraer af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var väl också derför boken gjorde uppmärksamhet,
så mycket mer som högerbladens kritiska keruber, förskräckta,
i sedlighetens namn riktade mot den sina Tinnerholmska
flammande svärd____
Och det var egentligen om detta jag ville skrifva, detta
att aldrig ännu ett arbete kommit ut, der en uppväxande
generation skildrats på nytt sätt eller ur ny synpunkt förr
än de äldre genast med full hals ropa: “Neej, sådan är icke
ungdomen“. Vore det då icke bra mycket rimligare, att de
hedersmännen sade: sådana voro icke vi?
Men när recensioner skrifvas, när de nya böckerna
och de nya åsigterna diskuteras, då glömmas åren, som gått
. liksom krämporna för i dag — och ungdom blir uttrycket
för ett slags punschdrickande, serenadsjungande ungt djur
på två ben med gladlynt humör, litet förstånd och klen
skäggväxt. — Och dock är skilnaden mellan far och son just
nu så stor som väl sällan, denna skilnad, hvilken så många
upprepade gånger betonats, men trots detta faktiskt blifvit
allt för litet erkänd, ty annars skulle väl icke så många •
brytningar söndra hemmen, så många slitningar uppstå
mellan nära anförvandter och störa lugnet kring
aftonlamporna. Annars skulle väl icke i så mänga familjer
uppspe-las mer eller mindre sorgliga moll-variationer på det gamla
temat “fäder och söner“.
Gör blott i tankarne en liten sammanställning af 40—
50-talets.. och 70-talets nordiska ungdom.
Den förra var en lycklig, optimistisk slägt, som trifdes
godt med lifvet, drack mycket, sjöng mycket, estetiserade
mycket och skref mycket vers. Och det var ingen liten
uppgift den lagt på sina unga skuldror — den gjorde ju sig
till bärare för “nordens skönaste tanke“, spelande en sorts
-politisk medlare-roll. Det var ju den, som skulle
åstadkomma den så beprisade sammansmältningen, “den fria
mäktiga norden, som skulle föra till seger folkens sak“.
Och ungdomen drog ut på studenttåg. Kring fylda
bålar höllos högstämda tal och till bräddade skålar recite-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
