Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Två generationer. Strödda aforisraer af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fatta konseqvenserna af sitt eget tvifvel, utan antingen
stannade i halfheter eller upplöste allt i pessimism och
universalskepsis, för att icke tala om alla, som blefvo öfverlöpare
till det gamla lägret. *
Och orsaken härtill? Jo, nervösa, som de äro, vår
tids Unga män, tvifla de till och med på sitt eget tvifvel,
och rädda för att taga stegen ut, våga de icke bränna sina
skepp, men tycka om att hafva^en återvändsgränd öppen
äfven till idealer, hvilka deras kritik hånat ner. Så förgår
deras dag under en pendelaktig vexling mellan olika åsigter,
mellan .de gamla, ur hvilkas moderligt lockande famntag de
icke helt kunna slita sig, och de nya, med hvilka de icke
öppet våga ringförmäla sig.
Om något är en dylik osäkerhet, en dylik brist på
fast mark under fotterna egnad att g;öra en generation
beklämd och tungsint. Och af samma anledning handlar ju
en så stor del af den moderna, nordiska literaturen — och
minsan icke den sämsta — om öfvergångsmenniskor, hvilka
svika de nya gudar, de aria skola varda,herskande i fram-
# tiden för att åter börja offra vid de gamlas altare, eller i
allmänhet om stort talande och litet uträttande denuncianter.
Tänk blotf på Ådam Homo, Peer Gynt, Niels Lyhne, kand.
Albrecht (Schandorph), Axel Ström (Reinhard), William
Högh (Bang), Arvid Falk, Rudin och Neschdanov (Turgeniew).
Men icke för tänkandets område ensamt är nervositeten
generationens särmärke, kanske ännu mer för känslolifvet.
De djupa passionerna, de varmblodiga, handelskraftiga
lidelserna, de höra icke nutiden till, men väl den
sensitivar-tadt retliga känslighet, som lik de spända, spröda strängarna
på) ett ömtåligt instrument, sättes i en skälfvande dallring
vid hvarje intryck, och den sinlighet, som lyckliga perioders
menniskor känt glöda i sina ådror som en obekymrad, frisk
och lyckliggörande naturdrift, tar nu skapnad af ett
ögon-blicksrus, som bryter fram med ett konvulsionsanfalls
alla symptomer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
